- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Treogtredivte aargang. 1922 /
502

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Y. Hirn: Voltaires hjärta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Y. Hirn
figur af den fula, magra og grinande åldring, som Buffon
med ett så smickrande, och så träffande namn hade kallat
Voltaire premier, Voltaire den förste. Och från torget ut
stråla småstadsgatorna, med urmakarbutikerochsilkesspinnar
verkstäder, där man ännu i dag bedrifver de industrier, dem
patronen på herrgården hade satt i gång genom att inbjuda
flyktingar och skyddslösa att slå sig ned på hans område;
genom att gifva lån eller penningeskänker åt de kolonister,
som voro i behof af hjälp; och icke minst genom att i bref
till sina talrika korrespondenter i hela Europa göra reklam
för de ur som tillverkats, och för de strumpor som stickats
i hans Ferney. Den gamle herrn är väl förtjent af sin plats
i midtpunkten af det lilla samhälle, hvars välstånd skapats
af hans otröttliga ifver; och det är därför med respekt man
påminner sig hans stadsbyggargärning, när man genom staden
vandrar ut till det Voltaire’ska slottet i Ferney.
Här äro påminnelserna om Voltaires person och verk
ännu vältaligare än inne i staden. Den stora inkörsporten
återväcker föreställningarna om det berömda intåg, då gods
herren högtidligen tog sina ägor i besittning, och då han hyl
lades med blommor och sånger af den tacksamma landtbe
folkningen. Till vänster om uppfartsvägen höjer sig ännu
den kyrka, som bespottaren låtit bygga för sina underhafvan
des räkning: där hans huskaplan, den förrymde jesuitpatern,
med «oefterhärmlig gratie» sammanvigde de unga paren från
omnejden; och där han själf en söndag till fasa för sina
strängare och mer öfvertygelsetrogna meningsfränder icke
blott gick till nattvarden med det öfriga folket, utan äfven
tillät sig att från altartrappstegen rikta ett manande tal till
församlingen, med anledning af några tjufnadsbrott i trakten.
Det i klassisk stil uppförda templet bär fortfarande på gafvel
fältet sin ståtligt-familjära inskrift Deo erexit Voltaire,
och det imponerar på ett helt annat vis än det anspråkslösa
skjul på andra sida om vägen, som tjänat som lokal för
Voltaires amatörteater. Men det kan icke bli fråga om att
icke äfven teaterbyggnaden skulle bevara märkliga erinringar
om den allfrästande verksamheten hos denne man, som ända
till sin sena ålderdom fann sitt käraste nöje i att arrangera
sällskapsspektakel, dels därför att han var född med teater
djäfvulen i kroppen, dels därför att det roade honom att
502

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:32:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1922/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free