Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Y. Hirn: Voltaires hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Voltaires hjärta.
från sin plats och höll ett tal till publiken, i hvilket han
yrkade att Voltaires stoft från den undangömda klosterkyrkan
i Champagne skulle hämtas till Paris, för att högtidligen bi
sättas i Panthéon. Förslaget omfattades med allmän sympati,
samt blef inom kort förverkligadt: den 10de juli år 1791 an
ordnade man en af dessa för revolutionstiden så betecknande
gatuceremonier, i hvilkas ritual motiv från de antika triumf
tågen synas ha blifvit förenade med motiv från de katolska
hälgonprocessionerna. Jag skall icke här redogöra för den
ståtliga kortége, med sångkörer, med hedersvakter i grekiska
togor, med skaror af hvitklädda och blomstersmyckade barn
etc, som följde Voltaires kista til Panthéon ty hela detta
festtåg har blifvit noggrant skildradt af Alma Söderhjelm i
det första kapitlet af hennes bok Revolutionärer och
Emigranter. Men det finns en detalj i den konstrika
mise-en-scénen, som i detta sammanhang är förtjänt af ett
särskildt beaktande. Det förtäljes i de samtida beskrifnin
garna, att man utanför det Villette’ska familjehotellet hade
anordnat ett haltställe, en «station» som det skulle heta enligt
de kyrkliga ceremoniernas terminologi, för den stora proces
sionen, samt att Belle et Bonne med sin fyraåriga dotter
trädde ut ur hotellet för att jämte Calas’ tvänne döttrar taga
plats i tåget. Och det säges vidare att man på fasaden till
detta hotell kunde läsa en prålande inskrift «son esprit
est partout, son coeur est i c i». Detta angifver att,
såsom det för öfrigt uttryckligen meddelas i de dåtida press
organen, den förgyllda silfverbehållaren blifvit uttagen från
sin tempelbyggnad på Villettes egendom och förd till Paris,
för att Voltaires hjärta skulle få vara med om den stora
paraden, då hans stoft fördes till sin graf i Panthéon. Hvad
vi yttermera ha att fästa oss vid är att det förefaller som om
detta hjärta efter ceremonin ej mera skulle ha återförts till
Ferney. Markisen af Villette blef för sina dåliga affärers skull
tvungen att hyra ut sin fostersvärfars gods åt rika engelsmän
och uppställde numera alla sina Voltaire-reliker på sitt eget
familjesäte, Plessis-Villette. Där bevarades kollektionen efter
hans död af hans änka och hans barn, ända tills år 1859
ätten slocknade ut vid den ende sonens bortgång. Den siste
markisen af Villette var emellertid en hängifven rojalist och
testamenterade all sin egendom åt Monsignor de Dreux-Brézé,
507
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
