Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Y. Hirn: Voltaires hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Y. Hirn
som var ombud i Frankrike för den landsflyktige grefven af
Chambord. Så hade, efter alla tidigare förflyttningar, det
gäckande ödet nu ledt till att bespottarens hjärla som arfve
lott skulle tillfalla en biskop i den katolska kyrkan. Denna
absurda utgång blev emellertid afvärjd genom att det uppstod
process om testamentet; och när, på hösten år 1864, tvisten
blifvit löst till biskopens nackdel, fann den vinnande parten
det lämpligast att öfverlämna reliken åt den franska staten,
hvars regering, d. v. s. kejsar Napoleon 111, bestämde att
gåfvan skulle erhålla en provisorisk plats i det kejserliga bi
blioteket.
Därmed vann, åtminstone för en tid framåt, det oroliga
hjärtat en varaktig stad, och däraf föranleddes man att ännu
en gång anordna en liten hyllningsceremoni, vid hvilken den
förgyllda dosan, eller rättare dess innehåll, blef föremål för
högtidliga vördnadsbetygelser. Om tillgången vid denna för
rättning finner man utförliga beskrifningar i 1860 talets tid
ningspress. Och jag kan, då man har att göra med så pass
modärna händelser, t. o. m. låna notiserna från mitt eget
lands periodiska litteratur. I Helsingfors Tidningar för den
ste januari 1865 läser man nämligen en detaljerad redo
görelse för den akt genom hvilken, såsom det i artikeln
heter, «Ministern för den allmänna undervisningen den 16de
sistlidne december jämte föreståndaren för biblioteket m. ti.
högt uppsatta personer från M. Leon Duvals händer mot
tog Voltaires hjärta, och förklarade att han tog denna
dyrbara gåfva i sin vård och att den tills vidare skulle för
varas i bibliotekets medaljafdelning, med all den vördnad
som den store mannens minne tilkommer».
Jag behöfver icke särskildt framhålla, hvarför jag med
förkärlek valt att anföra ett citat från Helsingfors Tidningar.
Det är kändt i hvilket nära förhållande denna tidning var
anknuten vid Zackris Topelius; det är äfven kändt att Tope
lius ända sedan sin ungdom hade betraktat Voltaire som en
«fallen ande», den där vunnit sin falska storhet endast genom
«fritänkeri, kallgrin og bespottande hån», och det är slutligen
kändt att Topelius var snabb att, under det omedelbara in
trycket af någonting som upprört honom, författa inspirerade
tidsdikter, dem han på färsk gärning införde i tidningspres
sen. Därför är det ingenting förvånande i att Helsingfors
508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
