- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Treogtredivte aargang. 1922 /
586

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Y. Hirn: Voltaires hjärta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VOLTAIRES HJÄRTA.
Föredrag hållet i Kristiania Universitetets aula den 24dc april 1922
(Fortsættelse.)
Det bör till en början utan tvekan medgifvas, att många
skäl kunna anföras till stöd för Topelius’ och hans menings
fränders uppfattning. Voltaires lif var, i stort sedt, icke hvad
man kallar ett «vackert lif», och hans karaktär var behäftad
med många blott alltför uppenbara lyten. De biografer, som
skildrat hans tidigaste år, ha icke kunnat anföra några drag,
som skulle vittnat om barnslig känslighet, om varmare till
gifvenhet för föräldrar och syskon, eller ens om någon ung
domlig, lidelsefull förälskelse. Han var, så förefaller det, er
faren och medveten ända från koltåldern, ett typisk stadsbarn,
som vuxit upp i trafikens vimmel, och som med oblyghet
och fyndighet lärt att finna sig tillrätta i trängseln. Med den
skolningen blef han smidig, vaken och flink, som alla de
brådmogna gamin’erna i det gamla Paris; men han ägde,
som många af dem, i sitt väsen jämväl ett drag af förslagen
het, som alltför mycket påminner oss om grändernas klär
obskyr. Han tvekade icke att välja dunkla och krokiga vägar,
när de klara visade sig farliga att gå på. Den djupa känne
dom om rättsväsendets irrgångar, och om människonaturens
svagheter, som han i sin ungdom förvärfvat under praktik
på ett parisiskt sakförarkontor, den använde han under sin
mannaålder till att med öfverlägsen skicklighet befrämja sina
egna intressen på andras bekostnad. Med en processmakares
ifver förföljde han sina motståndare ända till deras sista till
flyktsorter, och han kunde förvisso vara obarmhärtig mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:32:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1922/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free