Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: Brantôme om kungar och kungliga damer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gåra det motsatta och skånka åt nya mignoner nya under
håll, och allt på bekostnad af kungen och folkets fett: med
ett ord, alltihop duger intet.»
Dessa Brantémes egna personliga erfarenheter och upp
lefvelser under hans trettioåriga vistelse vid Cathérines och
hennes söners hof såvål som ock hans noggranna direkta
och indirekta kånnedom om dåtskilliga andra samtida hof
bestimde hans allmånna uppfattning af kungligheten och
denna verldens regerande storheter. Jag har på annat stålle
citerat ett par af hans yttranden hårutinnan, hvilka han for
mulerade i anslutning till hans morfaders, eonnetablen André
de Vivonnes Oppna men fOrgåfves maningsord till Francois I.
Men sådana passus vimla i hans memoirer, alla enhetliga
till sin grundåskådning.
’ Det år vanan hos de stora, herrarne som damerna,
skrifver han, att de «ha féga stadga i sina vånskapsforhål
landen och låtteligen enas i sina misshålligheter, såsom mark
nadsskojare, och ålska hvarandra och hata hvarandra samma
ledes, hvilket vi små inte g6ra». «En kung férmår mycket
och gor hvad han vill»; «dessa stora kungar bete sig såsom
det behagar dem». Apropos beteendet mot Bayard från hogsta
håll skrifver Brant6éme: «Se der hurusom flera stora kungar
och prinsar behandla sina gamla tjenare, inte mer och inte
mindre ån skepparne gOra, hvilka efter att ha betjenat
sig på många resor af sina fartyg så snart dessa åro gamla
eller emedan de ledsna på dem, kasta dem hån der på
sanden och bry sig inte om dem mera.» Rørande Francois I
i den spanska fångenskapen antecknar BrantOme: «Han ville
betjena sig af alla de stycken som han kunde før att hjelpa
på sin motgång, således som alla stora gOra i dylika lågen,
liknande de sjuka, hvilka tycka att allt hvad de énska och
føresåtta sig i fantasien år bra och ofelbart fér att bota dem.»
Kejsar Carl V hade inte hållit gent emot Charles de Bour
bon hvad han lofvat denne, når han ville vinna honom;
och Brantéme konstaterar: «Således som naturellet år hos
kejsarne, kungarne och de stora suveråna furstarne, hvilka
når de vilja førleda en man, och revoltera och afvånda. honom
från hans parti och från tjensten af hans fådernesland och
hans kung, lofva berg af guld; men, en gång vål inslammade
och førpligtade ibland dem, taga de icke långre hånsyn till
Brantome om kungar och kungliga damer. 175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
