Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: Brantôme om kungar och kungliga damer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem och g6ra narr af dem.» På annat stålla: «Sålunda be
tjena sig kungarne såsom det behagar dem, lemnande de
ena och tagande de andra, efter sina tycken och ej de
andras.» Och vidare: «Man såigar att kungarne, åtminstone
några, gerna brås på naturellet af lejonet, hvilket innan
det gor språnget leker och roar sig med sin svans fOrst långs
marken, sedan på ryggen, och sedan plotsligt låggande den
på hufvudet, ut6fvar sin sista vrede och sin grymhet. Så.
ledes år det med flera kungar, hvilka knipa medan de skratta
och bita medan de låtsa om ingenting.» Summa summa
rum: «Furstarne åro så inbilska, att de férakta hela verlden,
och tyckes dem alla, att de allihop ha framgått af ett stort
blod . . . och Gud vet!»
En sårskild plats i denna Brant6mes sakkunniga karak
tåristik af dynastierna år reserverad åt deras damer, till
trots för Marguérite de Valois.
Brantéme besökte en dag en målares tafvelutstållning
tillsammans med en hög dam. En af damerna i dennas
folje sade infér två bilder som framstålde en Fortuna, sittande
på ett rundt og rullande åpple å ena sidan och å den andrå
en Venus på en fyrkantig och fast sten: «Se der två taflor,
som tala tydligt till oss; ty alldeles så som den ena före
ståller genom detta runda åpple Fortunas obeståndighet,
lårer den andra genom Venus’ fyrkantiga och fasta sten oss
damer att vara bra fasta och frimodiga i amourer, utan att
flytta och vexla dessa i tid och otid.» Den h6ga damen,
som føérmenade, att «denna sten vore kastad i hennes tråd
gård», vånde sig om emot sin sållskapsdam och genmålte:
«Det forstår sig hvad betråffar er andra, mina damer, som
hafva dessa alldagliga behag, men inte hvad betråffar oss,
som hafva våra, hOgligen skiljaktiga från era.»
Hvaruti denna skiljaktighet mellan de furstliga damerna
å ena sidan och samtliga andra damer å den andra bestod,
derom vet Brantdme upplysa i féljande klassiska utred
ning, som fOrekommer i hans kuri6sa krénika om drottning
Jeanne II de Naples, åttling af Charles, duc d’Anjou, broder
till Saint-Louis, och konung af Neapel, och om hvilken man
sade, att «hon var stadig allenast i detta ena och enda att
hon inte hade stadga alls och att hon var stådse førålskad
i någon, enår hon på åtskilliga vis och med åtskilliga be
176 Ola Hansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
