Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Nationalkänslans utveckling i Finland efter 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Werner Söderhjelm.
eller kanske netop paa grund av et ogsaa i detaljerne
klokt og fremsynt indlæg for Norges dengang største natio
nale sag». Arwidsson nöjde sig emellertid alls icke med
patriotiskt kulturarbete: hans hänförelse för det egna blev
snart starkt politiskt färgat och klädde sig i så radikala
former, att akademikerna i Mnemosyne blevo rädda och han
drog sig tillbaka. Han grundade då ett eget blad och fort
satte där. Han besvär i sina artiklar de sovande sinnena att
vakna. Det unga måste fram genom en kamp på liv och
död. Vår bildning är svensk; men vi måste låta det nya
grundas på oss själva och ur vårt eget hjärta utveckla den
styrka, varmed dess liv skall underhållas. Arwidssons stil
är retorisk och pompös, men den bäres av en flammande
uppriktighet och hänförelse. Hans tidning indrages av cen
suren, han fortsätter åter i Mnemosyne, men en häftig artikel,
som kritiserar det offentliga livet, inbringar honom av
sked från hans docentur, och kort därpå tvingas han att
lämna landet.
Mycket mer än någon annan av våra nationella före
gångsmän påminner denne Arwidsson om eder Henrik Werge
land: samma omutliga kamp, samma högtravande, ofta
något dunkla patos, samma osvikliga styrka i övertygelsen
och samma förmåga att breda ut skräck bland dem som icke
tänkte lika. Men till denna jämförelse måste dock läggas
ett: «sans comparaison» Wergeland var en stor skald,
Arwidsson blott en hänförd patriot och en ypperlig journalist.
Arwidsson slutade sedan som riksbibliotekarie och god kon
servativ ämbetsman i Sverige, men han arbetade allt fram
gent på Finlands historia och han utgav ett allt ännu be
stående verk, «Svenska Fornsånger». Det kan nämnas såsom
en kuriositet, eftersom vi äro inne på beröringspunkterna
mellan norskt och finskt, att det var dessa Arwidssons forn
sånger, som gåvo Jørgen Moe det första uppslaget till hans
samling av gamla norska sägner. Denna manifestation av
nyromantisk strävan, dessa dyningar från Rousseaus, Herders
och Macphersons omstörtande inverkan på det andliga livet
i Europa hade nått Sverige och Finland tidigare än de nådde
Norge.
Samtidigt med att det begynte uppstå buller kring Ar
widssons rabulistiska skriftställen, inskrevos vid universitetet
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
