Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Nationalkänslans utveckling i Finland efter 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Werner Söderhjelm.
blott ett helt nytt intresse för detsamma, men också kärlek
till det.
Medan Runeberg sålunda förberedde sig för sin mission,
hade Lönnrot, samtidigt med att han slutförde sina medi
cinska studier, strövat omkring i landets nordöstliga bygder
och ur folkets mun samlat ett utomordentligt rikt material
av sånger, vilket han sammanställde till ett stort epos, Kale
vala, över 12000 verser fördelade på 32 sånger, «runor» (i
andra upplagan nära 23000 verser och 50 runor). Nästan
samtidigt som Runeberg i Elgskyttarne gav en omfattande
bild av folkets liv i nutiden, blottades för förvånade blickar
en mäktig spegel av detta folks forntida seder och föreställ
ningar i en form, som vittnade om en väldig poetisk
skaparkraft.
Vilket intryck detta skulle göra på den unga framåt
strävande generationen är lätt att förstå. Dess bästa repre
sentanter vid universitetet hade samlats kring Runeberg i
det s. k. Lördagssällskapet, utan bestämda tendenser, i fritt
utbyte av tankar om fosterlandets framtid. Dit hörde, utom
Runeberg, Snellman och Lönnrot, närmast ett par högt be
tydande män: Fredrik Cygnæus, vår första estetikprofessor,
entusiast till yrket, produktiv och formlös skald, talare av
guds nåde, den förnämsta Finland haft, beskyddare och be
fordrare av den bildande konsten, för vilken han blev en
pioniär; vidare Johan Jakob Nervänder, professor i fysik,
diktare även han, men framför allt kritisk, kall och klar, en
hög intelligens, kunskapsrik och vittseende, någonting, före
ställer jag mig, i begåvning motsvarande eder Schweigaard,
men död vid unga år. Målet för denna krets var foster
landets utveckling i kultur, dess innersta drivfjäder var pa
triotismen, också en vetenskaplig och politisk patriotism av
i grunden samma slag som den i Åbo; men därtill kom en
modern kritisk anda, liknande den i Welhavens krets. I
den skatt Lönnrot framlagt såg man för alla sidor av det
patriotiska arbetet en vinning, ja rentav ett palladium för
Finlands framtid: när yttre fästepunkter för den natio
nella existensen tycktes svika och den politiska himlen mörk
nade, grep man, såsom romantiken lärt och som det föll sig
naturligt, tillbaka i det förgångna för att vinna tro på sitt
folks eget värde.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
