Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernhard Karlgren: Till det kinesiska problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till det kinesiska problemet.
de fingo finna sig i alla de trakasserier som tillfogades dem
av de stora politiska översittarna, stormakterna, med hela
svansen av småmakter följande i hälarna och tillskansande
sig samma fördelar i skydd av de stora. Och i detta
rättslösa läge har Kina förblivit till den dag i
dag är.
Men som sagt, det misslyckade försöket 1900 betog kine
serna all håg att på enklaste och naturligaste sätt, d. v. s.
genom våld, avskudda det förhatliga oket. Man hade lärt
sig att man ej kunde sätta tillräcklig makt mot det förenade
utlandets. Man lade befrielseverket —ty märk väl, icke
en minut under det gångna kvartseklet har det kinesiska
folket glömt att det gäller att återfå självbestämmanderätten
—på längre sikt, och tog först Japan till föredöme. Liksom
detta skulle man imitera västerlandet på det materiella och
tekniska området, för att få kraft att värna sin egenart, sin
nationella frihet och sin egen kultur. Till att börja med
följde efter 1900 ett starkt närmande till Japan, såsom Kinas
läromästare, och en östasiatisk allians höll på att framväxa,
men stäcktes av att Japan, som genom sina nationella behov
och naturliga expansionssträvanden drogs in i krig med
Ryssland i tävlan om Korea och angränsande «intressesfärer»,
för Kina kom att framstå som en avslöjad nationalistisk rival
om Kinas nordländer. Men nyorienteringen mot väster
ländskt inflytande fortgick, och i allt våldsammare tempo;
1911—12 drog stormfloden kejsardömet med sig i sina virv
lar, och det sista dussinet år, alltmedan de militära provins
diktatorerna huserat och gjort livet surt för den stillsamma,
hederliga lägre klassen i Kina, har den intellektuella bedrivit
ett rastlöst arbete för att tillägna sig västerländskt vetande
och teknik (tyvärr alltför mycket efter mönstret av Amerikas
ytliga, själlösa, mekaniserade «kultur»). Storindustri har i
de större centra uppvuxit, där förr blott hantverk existerade.
Så har då en yrvaken, ojämn men allvarligt menad, och på
många håll lidelsefullt omfattad modernisering fortskridit i
Kina. Och hela tiden har man haft klart för sig att denna
långa, mödosamma omväg var den enda som kunde leda till
självständighet, till befrielse.
Då var det som bolsjeviken dök upp i Peking och för ki
nesen uppenbarade genvägen till frihet. Det var år 1922.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
