Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tage Aurell: Studier i Heidenstams ungdomslyrik - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tage Aurell.
glädjens och det soliga obekymrets användbarhet i poesi blev
sålunda Vallfart och Vandringsårs nästa syfte. På
minnelsen, den första sedan länge, gjordes också såpass över
lägsen, att Heidenstams namn med den skulle komma att
ange en av de riktningar, som bestämma vårt nittiotal. Frö
dings landskap, bönder och skogstroll lika väl som Selma
Lagerlöfs kavaljerer, legender och mirakler, Levertins Sa
lomo likaväl som Karlfeldts Fridolin stå var på sitt sätt i
skuld till den vidtfarne sångare, som öppnade deras decen
nium.
Men förutom färdeskildringar och förutom estetiska bud
skap innehöll Vallfart och Vandringsår ännu något
mera. Och detta något kände vi igen. Det var, vad svenska
skalder både före och efter Heidenstam sällan gått ur vägen
för. «Ensamhetens tankar» är en rubrik, vars likar vi endast
undantagsvis sakna hos våra diktare . . . Heidenstam hade
skrivit den över sidor, som förtaide om en människas oro.
Den vemodigt stämda livsinitiation, som där förråddes, mängde
sig för övrigt redan med de dikter, som tagit sagorna till
motiv. «Skattgrävarnas» berättelse om Abu Jussufs freds
störande moral tillfogade han sin egen vetskap om att Jussuf
alltjämt går igen här i världen bland tidigt åldrade och tidigt
besvikna människor:
Men jag som stritt mina strider, vet
att han lever på jorden än.
Han ropar sitt råd i stadens port
och i minsta nyckelhål.
han tror sig på jakt och märker fort,
att bunden med en magisk tråd
han släpas efter sitt villebråd
för trött att göra av vapen gagn
för snärjd att slita sig fri.
Det mål han jagar slutar att bli
en skenande häst för hans vagn.
Och ur sagan om den lycklige Umballa och den olyck
lige Hafed valde han den sistnämndes skugga till sällskap
när han i sin kammare böjde sig över ett av de underliga
bestyr, som märka en grubblares dagar :
Men den som vill nå ett mål,
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
