Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tage Aurell: Studier i Heidenstams ungdomslyrik - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Heidenstams ungdomslyrik.
Att Hafed lämnat söner
vet jag, som ung till år
i dag i bibeln lägger
mitt första gråa hår.
Detta centrallyriska inslag var icke blott den nya bokens
mest igenkännbara part det var tillika dess mest ursprung
liga. Har det varit den unge Heidenstams egen uppfattning?
och har han inför sina övriga förstlingsdikter understundom
sport, att de kommo till korta med vad de velat åvägabringa?
Har det hänt honom att ibland med någon förvåning lyfta
ögonen från sina skrivark och otillfreds varsebli att han ej
alltid besöktes av den poesiens luft-ande, som vi på svenska
givit det tungfotade namnet omedelbarhet? Vad dess från
varo betydde, när det gällde att berätta, sökte han emellertid
själv så löga skyla över att han fastmer lät ett företal göra
reda därför. Och sålunda inträffade det, att ett vershäfte om
sommarens och solens länder inleddes med en tämligen all
varlig vintersaga. Det enda österländska däri representerade
den älsklige gudaskyddslingen Paris, stadd på sällsynt besök
i boreiska nejder. Han hade fått det infallet, heter det, att
fodra sin mantel med rävskinn och vakta vargar på Seve
berget. Till honom kommo då:
« Nordens tre folkelynnen, tre bröder. Den ena,
som var fiskare, var grovt klädd och barfota och hade ett
strävt sätt, men två stora naiva ögon lyste upp hans trumpna,
väderbitna nordsjöansikte.
Den andra, som var skoflickare, var påfallande ful ehuru
han också hade sin brors stora naiva ögon. Han var kutig
och liten, hade snedgångna klackar och en grön pappskärm
knuten över ögonen. Han spratt av livlighet och gnolade
hela tiden en godmodig, omusikalsk sång, icke for öronen
men for fötterna.
Den tredje, som var pensionerad soldat, hade icke de
andras stora naiva ögon. Hans ögon voro mera reflek
terande och en smula frivola. Men han var lång och väl
växt och hans klädsel vårdad. Med en oefterhärmlig åtbörd
av den förbindligaste artighet bjöd han bröderna armen. Han
var adelsmannen bland de tre och bibehöll ännu det gamla
bruket att växa sina mustascher för att ge dem fason.
Bröderna, som på fristunder brukade berätta historier,
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
