Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tage Aurell: Paul Valery
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paul Valer}’.
varit särdeles besvärande och ej alldeles uppriktig hans känsla
av förlyftning. Honom obetaget att vid räfsten ett kvartsekel
efteråt erinra sig deras lämpligt urskuldande närvaro.
Men sedan detta medgivils hindrar intet att man följer
Valerys ovan nämnda anvisning. När man från hans senare
prosaskrifter återvänder till dessa första sidor upptäcker
man, att de sympatier, han i olika sammanhang yppat,
varit tidigt annammade. Eller kanske hällre att de anti
patier, dem han i dag i sin nyvordna egenskap av auk
toritet ger till känna, äro jämngamla med hans debut. Dit
hörde och höra en grundlig motvilja för mystik och mystisk
betagenhet, en tydlig olust för «känsloargument», som under
stundom lagt honom ett och annat polemiskt uttryck i pennan,
samt en oföränderligt avvisande hållning gent emot «litterär»
tanke-oreda, med ganska stor beredvillighet påträffad i hans
samtid.
Ej blott i samtiden. Såsom essayen om Lionardo lämnar
besked om de enligt Paul Valery nödvändiga och i alla händel
ser önskliga förutsättningarna för beundran, så ge t. ex. hans
utfall mot ingen ringare än Pascal betecknande upplysningar
om, vad som är honom förhatligt. Visserligen har han ien in
tervju inrymt möjligheten av, att dessa utfall tagit något miste
på sitt mål men icke förty hävdat, att den kritiska misslynt
heten i Variation sur une pensée är rättfärdig nog. En miss
lynthet, som anlitar både Pytagoras och Salomon, Jeremia
och till och med själva Jehovah såsom vittnen mot den otill
ständiga vanmakt, vilken skulle bevisas i Pascals ifråga
varande tanke. Iså gott sällskap förnimmer sig det femte
vittnet, Paul Valery, tillfyllest skickad att komma icke blott en
enda «pensée» utan hela Pascal samt och synnerligen till
livs. Han skyr ej att draga i tvivelsmål Pascals ärlighet och
har honom misstänkt för teatraliska attityder och en med
veten smak för tragik. Han väjer icke ens för hån och
finner att Pascals klagan «oemotståndligt påminner om det
odrägliga skall, som hundarna höja mot månen».
Sainte-Beuves liknelse om den sårade örnen var måhända
lyckligare vald
579
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
