Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tage Aurell: Paul Valery
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paul Valery.
djupsinnigheter över vackra tema. Och Paul Valery ge de så
tillfälle att om arkitektur, om musik, om poesi förnämligt
uttrycka klassiska konstideal.
Om sin bland konsterna utvalda, poesin, har Valery
ytterligare förklarat sig bl. a. på tal om den gode men i detta
sammanhang ej alldeles väntade La Fontaine (eftersom varken
Racine eller Mallarmé, Valerys mästare, upptaga någon av
rubrikerna i hans essay-samling Varieté). I ett litet äresminne
över «Adonis» motiverar han sålunda satsen att «la veritable
condition d’un veritable poéte est ce qu’il y a de plus distinct
de letat de réve.» För sin del ser han däri ingenting
annat än «recherches volontaires, assouplissement des pen
sées, consentement de I’am’e å des génes exquises, et le
triomphe perpétuel de sacrifice.» Den s. k. inspirationen
kan på sin högsta höjd giva till skänks en enda begynnelse
rad; redan raden därefter ställer poeten inför uppgiften att
fullkomligt medvetet och oftast utomordentligt mödosamt
frambringa en värdig följeslagare till den övernaturligt först
födde . . . «Cest un art de profond sceptique que la poésie
savante.»
Benämningen «poésie savante» gör åt Valerys egen lyrik
större rättvisa än hela den tämligen lönlösa debatt om «la
poésie pure», som nyligen utfäktats i parisiskt litteraturliv och
vartill La Jeune Parque och Charmes varit de närmaste före
vändningarna.
Åtskilliga nycklar ha erbjudits läsarna av La Jeune
Parque, «le poéme le plus obscure de la littérature francaise.»
En av dem är fabricerad av Albert Thibaudet (i hans för öv
rigt påfallande hafsiga bok om Paul Valery), en annan smiddes
för några månader sedan av Gabriel Hanotaux, akademikern
Valerys mottagare. Den sistnämnda synes mig en aning mera
behändig än de övriga och må därför få tjäna oss här.
La Jeune Parque är, enligt denne tolkare, en poets och en
filosofs obestämbara dröm om dödens och livets problem, och
om detta problem rådfrågas ödesgudinnan (men varför ordet
dröm? «la veritable condition d’un veritable poéte» etc. läste
vi nyss). Gudinnan nedstiger på jorden, gripen av begär att
581
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
