Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tage Aurell: Om André Gide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ANDRÉ GIDE
Gång efter annan har André Gide egenhändigt kommente
rat sin litterära gärning. Den sista boken i en räcka på
tjugo volymer, Le Journal des Faux-Monnayeurs,
är hel och hållen en utläggning över ämnet Gide, varom en
slutsats meddelar följande:
«Jag gör ständigt rum i mitt inre för motpartens fun
deringar och oro, mitt hjärta slår blott av sympati. All dispyt
blir mig därigenom svår, ty jag avstår genast från m i n syn
punkt, jag lämnar mig själv. Här är nyckeln till min karaktär
och mitt verk. Den kritiker, som ej uppfattat det, åstadkom
mer ett dåligt arbete och vidare: att icke det, som liknar
mig utan det, som är mig skiljaktigt, drar mig till sig.»
Det är dels en tydlig vink till envar, som åtager sig att
skriva om Gide, dels, bland hans många direkta tillkänna
givanden, det yttersta i ordningen. Dessa rader innebära
sålunda en återblick på ett författarskap, som därjämte anses
avslutat: «Jag måste övertyga mig om att det är min sista
bok. Allting och utan förbehåll skall mynna ut i den,» är
André Gides avsikt inför Les Fa u x-M onnay e u r s.
Måhända hade han ett liknande syfte redan med sin
debutbok. Den anonyma Ca h i ers d’André Walter,
«æuvre posthume», föreställde sig i vart fall vara ett avgörande
ord i rattan tid. «I tidningarna överflödade vid den tiden
enträgna kallelser ’till ungdomen’, varpå min bok tycktes mig
vara ett svar. Den eller den artikeln, riktande sig ’till dem
som äro tjugo år’, visade mig att jag var väntad. Ja, tänkte
jag, min bok svarar till ett så starkt behov i min samtid, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
