Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tage Aurell: Om André Gide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om André Gide.
Ej ens den Narkissos-betraktelse, vari Gide såsom nyvär
vad symbolist inramade sin artistiska ärelystnad, Le T rai t é
du Narcisse, undgick en kristligtreligiös vokabulär. Les
Nourritures Ter res tres, förhärligande en energisk jakt
efter lyckan, upprepade med iver ur denna vokabulär åt
minstone ordet Gud och upprepade det med bitankar på en
novis. Äventyret Isabelle hade icke begynt- innan tvek
samheten mellan «le sentier de la vertu» och «I’autre route»
varsnats. Redan titeln L’lmmoraliste förutsatte en dylik
tvekan, och den vackra introduktionen till Le Retour de
I’ Enfant Prodigue avsvor intet om den än ingenting
bejakade: «Till min hemliga glädje har jag här målat, såsom
skedde på gamla triptyker, den liknelse Vår Herre Jesus
Kristus framställde för oss. Jag strävar icke att bevisa
någon guds seger över mig ej heller min seger. Men
fordrar åskådaren ändock någon fromhet av mig, måhända
skall han icke förgäves söka den i min målning, där jag, som
en donator i tavlans hörn, böjt knä, bildande en motfigur
till den förlorade sonen, likt honom leende, och likt honom
med kinderna fuktiga av gråt» . . .
Denna sympati var dock alltid redobogen att på nytt visa
vägen hemifrån . . .
Den förlorade sonens yngre bror, som i den återkomnes
trasor ser en äreskrud och i hans underligt brinnande ögon
minnen från farliga stigar, har länge berett sig till flykt. I
stället för varning tjänar honom den hemvändes nederlag
till eggelse. Han hör att «ingenting är mera mödosamt än
det att förverkliga sin olikhet» och just i sjudande vaken
drömmar om sin egen olikhets krav söker han ett beteck
nande och ödesdigert sällskap. Hans moder berättar att han
bittida och sent strövar ut på ägorna, icke för att möta går
dens och landets folk utan äventyrare, som komma och gå i
de lägsta, de sämsta yrkena. Bland dem är i synnerhet en,
en svinvaktare, som kan förtälja historier . . .
Men även om den förlorade och återkomne sonen med
tröstande ord försäkrar modern om hjälp att avstyra en rym
ning, ser han redan i tankarne den yngstes uppbrott. Han
känner på förhand, hur fruktlös hans avrådan skulle vara,
att den, fastmer, blott skulle tydas som en uppmuntran. Och
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
