Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tage Aurell: Kring en ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
logik, om sunt förnuft, om smak ...» Om någonstädes så
innebörd #
Paris i december 1927. Tage Aurell.
Kring en ungdom.
stryker: «Ett kännetecken för ungdomen efter kriget är oför-
mågan till hänförelse . . . Man flyr som pesten det löjliga i
ett öppet bejakande. Ge sig helt till ingenting, men låna sig
till allt, småle syrligt åt envar, som ännu förmår ryckas med
av en stor känsla . . . Det finns ej längre någon ungdom.»
En utomstående vore hågad att gå med på denna slut-
sats om han dömde endast efter den omständigheten att
många av de ungas representanter tala förvillande likt gubbar.
Måhända är det dock klokare, att ej taga de alltför blaserade
utgjutelserna för mera, än vad de verkligen äro; litterär sam
hällsleda är en icke alltid pålitlig genre. Man behöver i
själva verket bry sig föga med de dekadenta stiiblommorna
för att icke desto mindre sätta tro till det uppriktiga all
varet hos några av dem, som berätta att deras generation
är en dyster generation. «Vi uppfostrades av kvinnor och
åldringar; sådant sätter märke. Samtidigt med vårt förstånd
Inquiétude om den nya vantrevnadens upprinnelse.
«Under femtio och en månad massakrerades icke blott våra
soldater,» heter det i ett annat svar, «utan också de idéer
och den tilltro på vilka de franske, så gott sig göra lät, levde
före 1914.» «Vi överskåda ännu icke de kränkningar, som
kriget och sviterna av kriget tillfogat våra ideal om nationa
litet, om familj, om egendom och, än värre, våra ideal om
just i Frankrike få de tre sist anförda skymferna en djup
Men ungdom vore icke ungdom därest ej en rannsak
ning av dess hjärta och njurar likväl tillsist och trots allt
gåve ett optimistiskt facit. Denna optimism talar väl under
stundom övermodigt och deklamerar en del tillförsikten
har dock starkare grepp i sinnena än misströstan:
«Vi skola bygga nytt hus och få nya människor dit in,
även om först våra barn få tid att göra huset vackert.»
«Rusa vi tor fort 1 Men charabanger duga icke längre i
Lindberghs tidevarv!»
«Ungdomen av i dag vet kanske icke, vad den vill, men den
vill energiskt, den vet icke vart det bär hän, men det går fort ..»
kom skräcken ...» skriver Daniel Rops i sin bok Notre
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
