Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leon Fried: Ernst Toller, det tyska proletariatets diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Toller.
skorna ha undertryckt den gudomliga anden inom sig när
denna frigöres, skola de bli sanna människor. Då massorna
stå i begrepp att börja revolutionen, håller Friedrich en flam
mande predikan för dem över det mänskligas betydelse: Må
de inte glömma humaniteten för revolutionen! Må de inte
förgripa sig på andras liv! «Gån till soldaterna och sen till,
att de smida sina svärd till plogbillar! Gån till de rika och
visen dem deras hjärtan, som var en grushög. Varen likväl
goda mot dem, ty även de äro stackars vilsegångna! Men
riven ned alla förtryckets borgar i landet!» Och dramat ut
mynnar i förkunnelsen, att endast revolutionen kan skapa
ett nytt samhälle.
Det problem, som här framträtt för oss, förhållandet mellan
massa och individ, har fått en fördjupad behandling och stor
stilad utformning i Tollers andra drama Massmänniskan
(Masse-Mensch). Dramats miljö är den tyska revolutionen
på titelbladet står: «Ett stycke ur det 20: e århundradets sociala
revolution» och det har tillägnats «proletärerna». Det på
börjades i fängelset 1919, utarbetandet tog ett år. Toller bemö
dade sig att ge dramat en renodlat expressionistisk stil med kort
satsbildning; senare har han övergett detta skrivsätt. I sitt
märkliga förord till andra upplagan skriver Toller: «Dramat
Massmänniskan är som totalitet en visionär syn, som på två
och en halv dagar formligen bröt fram ur mig. De båda
nätterna, som jag måste tillbringa i «sängen» i den mörka
cellen, voro avgrunder av kval, det var som piskades jag av
syner, som slogo kullerbyttor i groteska språng. På morgonen
satte jag mig vid bordet, frysande av inre feber, och slutade
inte, förrän mina fingrar vägrade att göra tjänst. Ingen fick
komma in i min cell, jag avvisade rengöringen, jag kunde
inte hejda min vrede mot kamrater, som ville fråga mig om
någon sak eller hjälpa mig med något»
Massmänniskan skildrar revolutionen och dess kuvande;
handlingen är obetydlig, men den skarpt utformade dialogen
ger levande bilder av suggestiv kraft. Några scener äro rena
drömbilder, här har tydligen Strindbergs i Tyskland mycket
beundrade och spelade Drömspel stått som förebild; också
Drömspelet är ju ett utfall mot samhället och världsordningen.
Revolutionen det är massans, «massmänniskornas» kamp
mot staten, som i skolor och kaserner lärt kriget, som skapat
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
