Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nathan Söderblom: Tal vid det nordiska studentmötet i Stockholm - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nathan Söderblom.
vilka vi små nationer eljest äro hänvisade i internationellt
umgänge’? Språkets första och sista och egentliga uppgift är
helt enkelt meddelelse. Språket är till för att göra den talande
förstådd, vare sig han frågar var centralstationen är belägen
i Stockholm eller söker sjunga ut sin själs fina ton. Makt
känsla och bekvämlighet ha i alla tider frestats att vilja under
trycka andras tungomål. Vi äro säkert eniga om att förbud
och förhinder mot modersmålet är ett helgerån. Helt annor
lunda med praktiska behov. Samfärdselns välförstådda in
tressen ha intet att göra med godtycklig maktfullkomlighet.
Men tidens nationalism har bland andra besynnerliga
saker som den gjort, förvandlat språket på sina håll till något
annat än meddelelse. I språket har irrationellt lagts något
för språkets väsen främmande. När människan känner någon
ting djupt och patetiskt, frestas hon att tillämpa det även på
livsföreteelser som icke höra dit. Ogillar någon i en viss
situation tysk eller fransk politik, så behöver han därför inte
rata Johann Sebastian Bach eller Blaise Pascal. Vad det
norska, i senare tid formade målet beträffar, tror jag att
många svenskar från landsbygden liksom jag förstå det nästan
bättre än man gör i Oslo. Förstår en finsktalande broder
inte svenska och kan jag själv finska, vilket jag beklagar att
jag inte kan, så talar jag naturligtvis finska med honom. Jar
även om han förstår svenska, talar jag hellre finska med
honom. Ty heder visas ett annat folk genom att man kan
dess språk. Därför är jag angelägen om att så många som
möjligt ibland oss i Sverige må lära sig det finska språket.
Likadant med alla språk. I språkstriderna inkommer ett
moment av bekännelse som icke hör dit, men som utgör
förklarlig reaktion. Bättre begriper jag den, visserligen också
med lysande intelligens begåvade, slaviske prelat från Balkan
som talade om «die universale slavische Sprache», tyska.
Skulle det kanske vara en lämplig och självmedveten bekän
nelse av min nationalitet att i Paris tala svenska med frans
männen? I så fall en för Sverige och svenskarne föga
hedrande bekännelse. Ty för mera är att vara människa och
äga bildning.’] 1 Språk betyder bildning. De studenter som i
Finlands tvåspråkiga odling äga den stora majoritetens finska
språk till modersmål, ha en ojämförligt tyngre språkbörda än
vi. För kulturens och samfärdselns skull lära de sig utom
414
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
