Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nathan Söderblom: Tal vid det nordiska studentmötet i Stockholm - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nathan Söderblom.
bär en gammal kulturs adelsmärke. Hör den fattiga franska
gumman med giktvärkande fötter i tofflor: «Cest pas moi,
monsieur, qui chausserais Henri II.» Hon har med förlov
vida säkrare smak än, jag ber om ursäkt, många av Nordens
damer, fastän de ha pengar och böcker, social position och
resvana, kanske universitetsbildning. Nedärvd grandezza och
charme kunna icke ersättas av skolkunskaper. Man skulle
väl också kunna tala om demokratiskt bildningsöverdåd, när
en skattetyngd socken måste i en skogsby uppföra en dyr
gymnastiksal, fastän barnen ha skogen och fältet och ån
strax utanför. Här i Sverige åtminstone hotas flerstädes våra
magnifika skolpalats med avfolkning. Jag hoppas att dan
skarna äro förståndigare än vi. Tänk om vi vore förståndiga
nog att lära av dem!
Men i detta överdåd ligger en idealitet. Vi räknade ut
att det nya stolta ålderdomshemmet i en förmögen och myn
dig socken i mitt stift kostar så mycket, att de fattige där
städes för billigare pris kunnat inackorderas på stora hotellet
i närmaste siad. När en amerikan, som från bålen trodde,
att kungen bor på Danviken, fick höra, att den tornprydda
borgen är Stockholms fattigvårdsinrättning, föll han i extas
över att lyx och överdåd ägnas åt barnens undervisning och
de behövandes vård. Den folkliga självstyrelsen har sina
vanskligheter. Men vem vill avvara läskunnigheten och vad
därtill hör? Om diktatur och obegränsat godtycke hos oss
äro omöjliga, därför att folket har befäst sin självstyrelse,
äger omdöme och personlig värdighet, om råheten i otrolig
grad förminskats, om bildningshåg och offerviljan för kul
turens ändamål äro stora, så har folkskolan därvidlag mycket
att betyda.
Vi ha det således i många hänseenden bra här i Norden.
Man ser det bättre ju äldre man blir och ju mer man skådat
av världen. Därav följer, enligt den mänskliga naturens all
männeliga art, en frestelse att instämma i den rad jag härom
dagen läste i tidningen, jag tror ur en revyvisa: «Hurra, va
jag är bra i da’!» Vi förvånas och ondgöras ibland över att
man inte har reda på oss. När i förra seklet ungdomar från
Skandinavien och Finland utgöto sig för mig om okunnig
heten i Paris, där en och annan tror att Stockholm är huvud
staden i Köpenhamn eller att Kristiania låg i Sverige, så frå-
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
