- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Niogtredivte årgang. 1928 /
418

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nathan Söderblom: Tal vid det nordiska studentmötet i Stockholm - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nathan Söderblom.
för det högsta ideal. Inför självgodheten och den jordbundna
förträffligheten som endast oroas av partikivet och av träng
seln i kön till makt och njutning, tänker man på profetens
ord: «Mitt folks håg står till avfall, och huru mycket man
än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå
ingen.»
Är det någon som lyfter vingen? Är vingen stark nog,
missnöjets vinge, missnöjet med orättfärdigheten, missnöjet
med en själv?
Den högre mänskligheten befinner sig på två plan. Den
primitiva, animaliska människan, företrädd, Gud bättre, i bru
tala eller fina former även inom gammal odling, kastas mellan
en djurisk trevnad med bockande servilitet och en extatisk
självhävdelse som blir pockande och oresonlig, grym och
fräck. När det gäller de innerliga och djupa momenten av
mänskligt liv är det för civilisationens äkta barn svårt att
förstå annorledes funtade folk, där primitiviteten ännu sitter
fast i blodet. En ny epok, överhuvud vad man har rätt att
kalla för samhällets högre gestaltning, beror på en genom oräk
nade släktleds nötning och övning i ansvar, arbete och själv
mäktighet vunnen känsla av trygghet och lugn besinning.
Det torde icke vara fördolt för någon som undersökt saken,
att hos de nordiska folken dylik självbehärskning och tukt
och ordnad samfundstrivsel i stort sett ersatt primitivitetens
kastningar mellan slavsinne och måttlöst övervåld, båda
endast två sidor av samma ännu opräglade eller klumpigt
präglade människomynt. En avvägd, i sin mån jämnviktig
samverkan är nödvändig för samhällets bestånd och i synner
het för högnödig förbättring av sociala orimligheter och orätt
visor som vanan och den dova tanklösheten lida, därför att
de äro inrotade. De gynnade i samhället äro blinda för
orimligheter, som icke drabba dem själva.
Civilisationens självmedvetna trygghetskänsla försjunker
i steril belåtenhet och försämring, om icke ett ännu högre
plan skönjes. Man glömmer lätt maningen att lyfta vingen
och sträcka ut stegen på stigen uppåt. Vad människan be
höver är trängtan efter fullkomning, ingenting mindre. Varen
fullkomliga. Denna åtrå är människolivets adelsmärke och
lösen. Vilka skulle i samhället företräda idealet som oroar
och lyfter, om icke I, Nordens gynnade ungdom, studenterna
418

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:36:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1928/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free