Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. R. Danielson-Kalmari: Finland av idag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. R. Danielson-Kalmari.
mellan svensk och finne i det svenska riket i statsrättsligt
avseende. I praktiken har däremot en skillnad existerat, i
det faktiska livet, sådant det med nödvändighet framgick ur
bestående förhållanden. Havet skiljde Finland från Sverige.
Vårt folk stod fjärran från rikets centrum. Det kunde själv
fallet icke ha samma inflytande på händelserna som den be
folkning, som fått sitt hemvist i rikets mitt. Samma före
teelse gjorde sig för övrigt gällande också i Sverige: Landets
nordligare delar betydde tämligen litet i bredd med meller
sta och södra Sverige. I varje händelse hade dugande med
borgare, finnar såväl som svenskar, möjlighet att avancera
till de mest inflytelserika ämbeten i det gemensamma riket.
Finlands folk har haft denna möjlighet och jämväl begagnat
sig därav. Bland det svenska rikets främsta män finna vi
lysande finska namn på krigels såväl som på fredens fält.
Vad Finlands folk på alla dessa områden uträttat är stort
nog att tillåta det att med högburet huvud förkunna, att
dessa århundraden ingalunda varit en träldomens tid, utan
en tid av frihet, utveckling, mäktig och ädel verksamhet, så
storslagen, att ifall den nuvarande generationen i samma mån
fyller sin uppgift i vårt folks utvecklingshistoria, den lugnt
kan lägga sitt huvud till vila.
Det är ju svårt att säga, huru det kunde ha gått om ett
eller annat hade blivit ogjort. Mycket låter sig dock med
stor sannolikhet fastslås. En dylik sannolikhet är, att Sve
rige aldrig hade kunnat höja sig till ställningen av en stor
makt om det ej hade haft Finland vid sin sida, om ej det
finska folket i blodiga strider hejdat österns anlopp, strider,
i vilka Finland gick i spetsen och uppsatte huvudstyrkorna,
strider, som utkämpades även under tider då rikets huvuddel
i stort sett åtnjöt fredens välsignelse. Utan det finska folkets
sekellånga kamp hade det slaviska havet vällt fram ända till
Bottniska viken och måhända ännu längre. Skulle det ha
gått på detta vis, hade Sverige ej haft krafter nog att utföra
sin största roll i världshistorien, kampen för reformationen,
trosfriheten, och att föra denna kamp till ett segerrikt slut.
Vi veta alla, att i de trupper, som Gustaf II Adolf förde till
Tyskland, och vilka där bragte frihetens, framför allt tanke
frihetens sak, till seger, funnos finnar till ett antal, som med
avseende å landets folkmängd betydligt översteg Sveriges andel.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
