Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. R. Danielson-Kalmari: Finland av idag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finland av idag.
Huru högt hjältekonungen skattade de finska krigarna framgår
bl. a. därav, att han ofta utvalde finnar till sin livvakt och att
hans närmaste man i krigsledningen var finnen Gustaf Horn.
Låta vi blicken glida över till civilförvaltningen, skola vi
finna, att, samtidigt med att finska trupper kämpade i Tysk
land, mången finsk ädling hade en hög post i rikets centrala
ämbetsverk. I Sveriges och Finlands gemensamma riksdag
fungerade många finska adelsmän som lantmarskalkar, Hornar
och Flemingar sutto på rikets högsta poster. Under frihets
tiden ha vi Arvid Horn, denne man, som inlade större förtjän
ster än någon annan om att det svenska riket reste sig från det
tillstånd av nedgång och förfall, som följde Karl XII:s krig i
spåren, och också han var finne. Han har för resten själv
engång kallat sig «en envis finne». En av Arvid Horns mest
betydande samtida har sagt, att Horn vid sidan av Axel
Oxenstjerna var den främste statsmannen i Svea rikes historia.
Man skall måhända säga, alt dessa framstående finska
män hade blivit svenskar. Det är visserligen sant, att de be
traktade det svenska riket som sitt fosterland, men samtidigt
betraktade de Finland som sitt fosterland i trängre bemär
kelse, något som även ovanciterade yttrande av Arvid Horn
utvisar. De insågo, att det finska folkets framtid då stod att
rädda endast genom ett fast förbund med Sverige och ett tro
get arbete för det gemensamma fäderneslandet ävensom alt detta
arbete icke utgjorde något hinder för att Finlands intressen be
aktades i den mån rikets gemensamma intressen det medgåvo.
Detta är den uppfattning, som, åtminstone i huvudsak,
vår historias representanter vid universitetet hyllat i avseende
på vårt förhållande till Sverige genom seklerna. Denna upp
fattning möter oss i Z. Topelii skildringar och historiska före
läsningar, vilka sistnämnda dock tyvärr ännu icke sovrats
och tryckts. Denna uppfattning delades också av Yrjö Kos
kinen och därom föreligga uttalanden jämväl av Snell
man. Vi kunna iakttaga den hos mången finne redan i början
av senaste århundrade. Då kunde en sådan byråkratisk dig
nitär som prokurator Walleen säga, att då vi blicka tillbaka
och erkänna vad vi fått av Sverige, då kunna vi ock fram
häva, alt Finland givit mycket, som Sverige har att tacka oss
för, och att tacksamhetsskulden därför bör vara ömsesidig.
Det är sant, att även en helt annan uppfattning kommit
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
