Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagar Olsson: Ett diktaröde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skaparegestalter.
N ä tet.
Hagar Olsson.
Mitt hjärta av järn vill sjunga sin säng.
Tvinga, tvinga
Vaggande i lösa sadlar komma vi
de okända, lättsinniga, starka.
Bär oss vinden fram?
Såsom ett hånskratt klinga våra röster ur fjärran, fjärran
Jag har nätet i vilket alla fiskar gä.
Saligt häver sig fiskerskans lugna bröst
då hon drager till sig den silverne last.
Jordens rikedom lyfter jag upp på mina axlar.
Jag bär er, jag bär er till en sagodamm.
Uppe pä stranden står en fiskare med gyllene metspö.
Det finns någonstädes gudar bakom de tätaste skogarna,
vi irrande människobarn vilja ingen annanstädes än dit.
Upp att söka framtidens flammande sol bortom skogen.
Må motgångarna blåsa som kalla vindar kring mig, säger
hon, jag är medgangen själv. På min panna står skrivet:
solen kan icke gråta ett ögonblick. Den som vill döda solen
får sträcka vapen. Hon tycker sig gästa jorden blott tillfälligt,
flyktigt, lätt «för att med en skur av speord väcka den».
Hon kysser sitt goda svärd, som hon fått från himlen: «Du
skall icke vila, innan jorden är en trädgård, där gudar drömma
vid underbara bägare».
Vem är hon då, den övermodiga? Vilka stridshärar stå
till hennes disposition, vilka troner vänta henne?
Edith Södergran har yttrat, att hon drog den stora lotten,
när hon insjuknade i lungtuberkulos. Där ligger ett stort
mått av sanning i de orden. Att sjukdomen var egnad att
intensifiera livskänslan är tydligt. «För att icke dö måste jag
vara viljan till makt» heter det i en dikt. Den erotiskt lad
dade atmosfären i flera av hennes dikter uttrycker en smärt
sam sinnlighet, ett rött uppflammande inför upplösningens
kyla, och den sälla förnimmelsen av kroppens elektriska styrka
är sprungen ur sjukdomens hemliga hot:
människornas stora massa
till en fröjd åt gudar.
människornas hav,
forma, forma
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
