Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagar Olsson: Ett diktaröde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inre rikedom:
Hagar Olsson.
förmögenhet genom den ryska revolutionen fadern hade
långt tidigare avlidit. Ett liv i djupaste armod, i sjukdom
och fullständig isolering vidtog. Ur denna jordmån spirade
hennes kosmiska visioner och hennes gigantiska förhoppnin
gar som glödande blommor i ökensanden. Inom sjukrum
mets väggar, under dagar av ångestfull kamp mot svaghet,
olust och fysisk avmattning, drömde hon om att förlossa
världen med hjälp av de utvalda andarna, de sällsynta indi
viderna :
Vi hava ingenting annat att skaffa med den övriga skapelsen
än att giva den var själ.
I sina förhoppningar och visioner pressar hon in det över
mått av livshunger, som sjukdomen endast tyckes stegra, sam
tidigt som den hindrar dess mättande. I den lilla aforism
samlingen «Brokiga iakttagelser» har Edith Södergran ett ord
som kastar ett sällsamt ljus över hennes egen situation: «Att
livet omger oss och vi icke ha tid för det, skärper dess tjus
ning på ett raffinerat sätt, som himmelen hos de religiösa
höjer jordens tjuskraft». Hon känner, ända in i märg och
ben, att hon icke har tid för livet därför målar hon
det i så brinnande färger, därför framstå äventyren, lyckan
och de sorglösa festerna de aldrig uppnådda! så vid
underligt sköna. Hon sviktar under bördan av sin egen
Min krona är för tung för mina krafter.
Se, jag lyfter den med lätthet,
Men hennes natur är för stark och för sund för att
tillåta varken bitterhet eller resignation att ta överhanden:
«Jag har vägt tamheten i mina örnklor och känner den väl.
O örn, vilken sötma i dina vingars flykt.» Hon resignerar
icke inför förgängelsen, hon höjer sig över den. Hon för
nekar den icke, men segrar över den. Hon når, i «Fram
tidens skugga», en andens mogenhet och ståndaktighet som
inte längre kan rubbas av någonting, varken av falska illu
sioner eller av feghet och ängslan:
men mitt stoft vill falla sonder.
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
