Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Neander-Nilsson: Påve Pius XI:s utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S. Neahder-Nilsson.
Det är troligt, att det nyingångna fredsfördraget med Italien,
tack vare de stormiga kommentarer detta fördrag har fått i
världspressen, kommer att öppna även lekmännens ögon för
det faktum, att den katolska kyrkan befinner sig på en väldig
frammarsch. Det är ju också möjligt, att detta nämnda för
drag kommer att ge stöten till andra och att det därmed
också betecknar början till en ännu snabbare marsch. I så
fall bör det vara intressant nog att jämföra denna historia
med förhållandena 1870, då brytningen med Italien för Kyrkan
innebar begynnelsen till en politisk reträtt över hela Europa.
Det är nämligen det märkliga med den olycklige Pius IX
om vilken italienarna påstodo, att han hade onda ögon och
förde olycka med sig att han började sin påvliga regering
under sällsynt lyckliga auspicier och under fred med de
flesta makter i Europa men vid sin död knappast befann sig
i vänskapliga relationer till en enda.
Efter Pius IX :s fruktansvärda debåcle måste de närmast
följande påvarnas strävan framför allt gå ut på att stabilisera,
reorganisera och samla styrka. Denna samlingsperiod i Kyrkans
historia räcker i nästan fyrtio år och kan förövrigt uppdelas
i två skeden efter de båda pontifikat, som ha fått sina namn
efter påvarna Leo XIII och Pius X. Dessa båda påvars poli
tik, vars sammanlagda slutresultat säkert verkade till Kyrkans
bästa, var dock i grund och botten av principiellt olika ka
raktär. Leo XIILs politik var av extensiv natur. Som Kyr
kans högste styresman bör denne påve lämpligen kunna
jämföras med sina båda sena efterföljare Benediktus XV och
Pius XI. Han var en politiker i större stil liksom dessa, och
det ligger otvivelaktigt en del sanning i det talesätt, som på
står, att han helst glömde de katolska folken för deras rege
ringar och deras furstar. Han skaffade emellertid Kyrkan
respekt utåt, och det skall förmodligen heller aldrig i Kyrkans
annaler förglömmas, att han var den ende, för vilken det
mäktiga Preussens allsmäktige furst Bismarck måste sträcka
vapen i den s. k. kulturkampen. Liksom denna kulturkamp
emellertid ger sitt märke åt Leos regering, karaktäriseras hans
efterföljares pontifikat av striden mot modernismen. Det ena
liksom det andra har förmodligen sin betydelse för Kyrkans
försök att samla styrka. Den politiska prestige, Kyrkan vann
genom Leos politik, i samverkan med den moraliska fasthet,
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
