Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Rudberg: Theoria. Tankar om hellensk natur och kultur - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Rudberg.
kallas detta folk p e 1 a sg e r. Från 2000 f. Kr. har hellenskt
nordfolk kommit till landet i flera omgångar, joner, achaier,
sist dorer i den s. k. doriska vandringen. Först har man att
räkna med ett tunt hellenskt överskikt, så starkare hellenskt
inslag, senare tillbakagång för det hellenska blodet och ny
blandning med främmande element.
Främst på fastlandet inträder nu en ku 11 urbl a n d
ning redan i minoisk-mykensk tid. Den gör sig gällande
ännu i senare kultur och tradition. Den kommer till synes i
hustypen (mega ron med centralhärd), i begravningsskick, i
rätts-och samfundsuppfattning, i ornamentiken, i språket (ogre
kiska ortnamn o. s. v.). Vi se den i den senare traditionen
om de blonda hövdinga- och gudagestalterna och i de olika
gudatyperna, bland vilka man ej utan överdrift framhävt
Apollon och Dionysos. Den senare var ju enligt traditionen
en främling, som dyrkas av kvinnor och slavar, men möter
motstånd hos de härskande de nordiska hellenerna (jfr
kristendomens spridning). Kanske spåras motsatsen också
i de olika sidorna hos det visuella, som ursprungligen
torde hänga samman med religion och kult: å ena sidan sol,
landskap, natur, å andra konstgjort ljus, erinrande
om belysningen i de små minoisk-förgrekiska kultrummen
och grottorna, som gå före hellenernas tempel 1 (jfr ock de
senare skådespelen).
Också under hellensk tid tas främmande kulturelement
upp i stor utsträckning och helleniseras. Om hellenismen
får jag senare tala.
Det andra är det hellenska landskapet, antikens
största och bäst bevarade urkund. Det är geologiskt yngre
än det nord- och mellaneuropeiska landskapet, med sekun
dära och tertiära bildningar, skiffer, kalksten, marmor o. s. v.
Bergen betyda så mycket i bilden, även för en modern hellen;
de äro ofta mindre och alltid mjukare än nordligare berg
konturerna bli ej hårda trots den så starkt betonade bristen
1 Jfr M. P. Nilsson, The Minoan-Mycenaean Religion and its survival in
Greek Religion, Lund 1927. I Asine ha svenskarne funnit ett större kultrum
(7X5 m.2) med kolonner ett första tempel.
498
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
