Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Rudberg: Theoria. Tankar om hellensk natur och kultur - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Man härleder Eros av horan, se, t. ex. Plotin. Enn. 3, 5, 3.
Gunnar Rudberg.
lever ännu hos den store Plotinos, nyplatonismens grund
läggare i tredje årh. e. Kr.: icke blott sol och stjärnor, utan
ock blixten i natten, fyrtornet i mörkret, solbelysta berg, där
ljuset gör både grunden och dem, som vandra därpå, ljusa,
berg med hus och träd, vid utsikt m. m. Ljus och sol
följa framför allt denne senfödde hellen, ej blott mysteriernas
facklor; här är han ännu hellen.
Hellenerna ha själva tänkt mycket över synens bety
delse. Sällsynt enigt betona de den som det förnämsta sinnet.
Den ger de noggrannaste vittnesbörden andra sinnen äro
sämre; så betyga Herakleitos, Herodotos och Platon (Phaid.
65 B); ännu tydligare har Aristoteles sagt det i sin Protrep
tikos (Jambl. Protr. 7). Redan Homeros vet det: att «nå skå
dande» är enligt Odysseen mer än alla hörsägner. Filosofien,
såsom skådande, är vårt största gagn av ögonen enligt Platon
(Tim. 47 B). Och Plotinos lär, att skönheten mest beror på
synen (Enn. I, 6).
Ett annat bevis på synens betydelse är sinnesanalo
gierna, i poesi och prosa. Det gäller ej främst de många
betydelseövergångarna se erfara förstå, veta, som
spela en så stor roll i den äldre filosofien; de tillhöra de flesta
språk. Jag menar ord som uppflamma om trumpetens ljud
(Aisch. Pers. 395), liljestämma hos Homeros och Hesio
dos o. d. Kleon talar bittert (Thukyd. 3, 38) om åskådare av
tal och åhörare av verk; antitesen visar övergångens lätthet.
I den hellenistiskt-judiska Apokalypsen i Nya Testamentet 1,12
talas t. o. m. om att se en röst (jfr 5, il «jag såg och jag
hörde»). Typisk är motsatsen horön erön hos Platon
(Leges 837 C) för olika art av kärlek (seende begärande). 1
Om sambandet mellan religiös-kultisk och landskaplig
theoria har talats. Här träder ett viktigt drag fram: sk å
dandet av den heliga handlingen, av dramat,
har hört samman och hållits samman med sy
nen av det sköna landskapet. Hos Sophokles, Euri
pides, Aristophanes och Platon möta gudar, tempel och kult
i de vackraste natursynerna. Det antika landskapet var ju
506
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
