Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Rudberg: Theoria. Tankar om hellensk natur och kultur - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Rudberg.
till Philon och Plotinos. I detta samband böra ock nämnas
de många kunskapsverben, som ursprungligen betecknade
synförnimmelse. Och orficismen och mysterierna ge tanken
symboler för framträngandet till ljuset.
Hos Platon framträder inflytandet från denna hellenska
läggning och den antydda motsatsen i skådandet i en serie före
ställningar och bilder, som ge liv åt hans filosofi. Mysterie
ljuset får betydelse ej minst i kunskapsläran, för att symbo
lisera idéns ljus, som plötsligt tändes efter långt arbete och
sökande. I Symposion (210 o. f.) höra vi om det gradvisa
uppstigandet liksom på trappsteg till det skönas idé, det
skönas hav, som plötsligt glänser fram (havsutsikt!). I
Phaidros (250 B o. f.) talas om skönheten, som strålar upp
i gudarnes följe över himlen, i sjunde brevet om ljuset, som
tändes av en flygande gnista efter den långa förberedelsen
(341 C). Hit hör ock motsatsen mellan den dunkla grottan
och dess fångar och livet uppe i solen, i Statens sjunde bok
(515 E); här torde ock drag ur attiskt landskap spela in.
Ljuset är symbol Platon är ej någon mysterievän (jfr
sjunde brevet, 333 E, med ironien mot Dions och Kalippos’
vänskap). Över kosmos flödar ljus vid betraktandet. «Det
skönas hav» i Symposion är en början, ännu ej kosmisk;
fortsättning följer i Phaidon (110 B), om den glänsande jorden
däruppe under himlen, «skådespel för lycksaliga åskådare»;
slutligen följer en ljusvision av kosmos i Statens tionde bok
(616 B) ljuset är «bandet» i himlarymden. Det är denna
linje _ kanske en kompromiss med idéskådandet —, vilken
Platon följer i Timaios, som utövat levande inflytande ända
fram i nyare tid, medvetet eller omedvetet (såsom i Dantes
ljusvision i slutet av Paradiso).
Aristoteles fortsätter vad Platon begynt, i sina tidi
gare skrifter (Om filosofien), i Metafysiken och Etiken, vilkas
historiska tillblivelse vi nu kunna se klarare genom W. Jægers
arbete. Skådandet får en teoretisk och en religiös sida. Bios
theoretikos, vita contemplativa, träder fram i ny belys
ning Ordet the o ria betyder för Aristoteles dels själva be
traktandet och sökandet, dels den lära, som blir till genom
sökandet vårt «teori». I Protreptikos (tillhörande det tidi
gare skedet) överföres denna syn i motsats till nyttan o. d.
på vetenskapen: ren tanke är theoria och förtjänar att älskas
510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
