- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Firtiende årgang. 1929 /
562

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Den unga dikten i Sverige - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sven Stolpe.
Steg som för framåt för också mot döden,
Bittra synas mig mänskornas öden.
I sanning i dessa rader, som hämtats ur Arvidsons
första diktsamling är man så långt borta som möjligt från
det Österlingska sommarvälbehaget, den sävliga harmonien i
Idyllernas bok! Skalden är född i skorpionens, det är no
vembers hotande och dystra tecken. Han föddes icke till
någon idyll, aldrig skall han söka den fadda glädjen, det
angenäma vegeterandets isolerade lycka. Mörka öden vänta
honom, i skorpionens kyliga stjärnljus ser han sitt bistra öde:
. . . mörkt i ljusa stjärnors sken blev blandat
ett annat sken, Skorpionens dystert röda.
Det blev vår lott: att älska jordens vägar
men aldrig kunna glömma jordens döda.
Skalden talar här för sin generation liksom han föddes
den under skorpionens olycksbådande tecken. I Sigfrid Lind
ströms, Hjalmar Gullbergs och Karl Ragnar Gierows dikter
ha vi redan spårat samma släkte. Även hos Stellan Arvidson
finns bitterheten. Men den får aldrig dominera, skalden går
till storms mot sitt väsens onda andar för att döda dem.
Hans liv blir därför icke lugn lycka, hans dikt ingen idyl
lernas bok. Den friden söker icke en modern människa.
Men han kan finna en annan tillfredställelse:
Lyckan är ingen flyktig
flammande kort minut.
Lyckan är kampens långa
famntag till livets slut.
Lycka är livets under,
gåtan som ej har svar.
Lycka sökte jag aldrig.
Söker man det man har?
Livet en kamp se där en ny generations trotsiga in
ställning. Gud är död, och tillvaron har mist sina starkaste
skyddande makter är det därför anledning att förtvivla,
bör man därför ge upp kampen? Nej
Våren brusar! Ut till dagen!
Jorden vantar harv och plog.
Tror du, att en man är slagen,
fast en drömbild dog?
562

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:37:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1929/0570.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free