- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Firtiende årgang. 1929 /
566

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Den unga dikten i Sverige - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sven Stolpe.
Stellan Arvidson inser, att människan icke kan vänta
någon hjälp utifrån:
Mänskor, vi ha blott varandra,
Men om ingen himmel hjälper oss
så låt oss hjälpa varandra.
Ett enda är verkligt millioner blödande människo
öden. Människoanden är icke av himmelskt ursprung, den
steg en gång upp ur mullen, och den är född till trofasta
jordiska värv. Om detta är materialism, så är det dock icke
krasshet eller cynism.
För Arvidson tecknar sig världsutvecklingen som en stor
natt, där mörkrets makter kämpa mot ljusets. Vem som
skall segra är väl icke fullt klart. Om den ende guden är
den kämpande människoanden, så är denna gud dödlig.
«Trotsigt en gud i sekunderna bor, guden, vår gud som skall
dö». Men om människoanden ständigt besegras av nattens
makter, så vaknar han dock alltid åter upp till kamp. Livets
eld brinner, och generationer avlösa varandra med att hålla
lågan vid liv.
Vi gå på vakt mot mörkrets t}rsta makter.
Vi vaka trofast, våra eldar brinna,
och släkte lämnar stilla plats för släkte,
och dagens timmar fly och sekler svinna.
Skall elden en gång kvävas? Skalden tvekar icke att se
denna dystra sanning in i ögonen. Ja
jordens år och eldens skola sina.
Vår är väl segern medan tiden skrider.
Men evigheten ruvar. Stund skall komma,
då senfödd släkt mot natten fåfängt strider
Men här stegrar sig skaldens trotsiga livslängtan och
hoppet strålar åter:
någonstädes djupt i öde rymder
skall en gång åter nattens mörker brista
Och famnad tyst av svarta evigheter
skall tändas trotsande på nytt en gnista.
566

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:37:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1929/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free