Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Den unga dikten i Sverige - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av ismurar och istjrstnad
37 Samtiden. 1929.
Den unga dikten i Sverige.
vilken oerhörd makt de nämnda nittiotalisterna haft och ha
över alla yngre svenska diktare så betydande skalder som
Österling och Lindorm icke frånräknade måste Karin
Boyes relativa självständighet frappera. En närmare under
sökning av denna unga skaldinnas formgivning måste här
utelämnas de tekniska frågorna förefalla oss också prin
cipiellt vara av underordnat intresse. Viktigare är, att Karin
Boye även som andlig typ, som personlighet, är så självstän
dig. Detta senare kan vara värt en kort analys.
Karin Boyes diktning är mindre idédiktning än hennes
manliga kollegers, vilket måhända kan betecknas som ett
kvinnligt drag. Å andra sidan skulle nog mer än en av
hennes läsare speciellt då tillhörande en äldre generation
vara hågad att kalla henne okvinnlig. Kanske är det
rättare att uppfatta författarinnan som en modern kvinna.
I varje fall ligger det något egenartat över denna kärva, ord
knappa diktning, som först i den sista samlingen tinat upp
till något högre värmegrad.
är freden skyddad i mitt gryningsland,
där luften skälver, blek av hunger
till solliv och solbrand.
Törnsnåren i ångestväntan
stänger hårt i sin kala stam
alla lågor, som ber och tigger om
att snart få brista i blommor fram.
Jag skulle mycket misstaga mig, om icke denna bekän
nelse ur Härdarna både som form och som känsla be
tecknar en nyvinning inom svensk lyrik. Svensk lyrik synes
mig efter speciellt Frödings föredöme ha kommit att allt för
mycket skatta åt det estetiskt effektfulla, det formsköna.
Den utomordentligt begåvade pastischören Frans G. Bengtsson
har visat oss, vart denna esteticism kan leda man möter
hos honom stundom en dikt, där den fulländade formen tagit
död på det andliga innehållet.
Karin Boyes lyrik förefaller mig rätt väl motsvara mo
derna krav. Ingenting är där snarvackert, hennes vers är
delvis direkt omusikalisk, och formgivningen genomgående
torftig och helt försummad. Men den är expressiv. Den
täcker utan alla yttre prydnader och utsmyckningar utmärkt
569
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
