Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean Lescoffier: Clemenceau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Clemenceau.
ning når det ikke tjener en idé.» Fedrelandet fører oss til
menneskeheten.
Efter å ha falt igjennem ved presidentvalget i 1920 trakk
Clemenceau sig for alltid ut av det offentlige liv.
Behendige politikere kastet skylden på ham for alle
mangler ved Versaillestraktaten og for alle de vanskeligheter
freden førte med sig. Jeanne d’Arc blev i sin tid slept på
bålet. Skulde nu Clemenceau trekkes for riksretten? Aldri
har han imøtegått bakvaskelsene. Den forbitrede gamle
stridsmann tidde nu. Han stengte sin dør for journalistene
og delte sin tid mellem Paris og den hytten han leiet i
Vendée ut mot havet.
I sin heder og berömmelse förblev han den samme.
Barsk og hjertelig, full av barokke og farlige utfall mot de
han hatet, enkel og munter mot enkle mennesker. Han kom
godt ut av det med sine naboer, munkene. Han elsket sin
tause hund. Rundt om i verden hadde han enkelte venner,
undlagelsesmennesker og personligheter som han seiv: Kipling,
oberst House, en japaner, Venizelos. Mer pessimistisk enn
nogensinne, full av drømmer om handling, kommenterte han
skånselsløst alle politiske begivenheter. Han fant parlamentet
latterligere enn nogensinne. Demokratiet kalte han: Rotter i
en rennesten. Eller han sa: Demokratiet har gitt de fattige
de rikes laster. Imellem håbet han moralsk sett å kunne
slå reveljen for folket, som blev bedratt av politikerne og
dysset i søvn av freden.
Inntil det siste arbeidet han. Han skrev. Ikke sine
memoarer. Hvad skulde det være godt for? Kjensgjernin
gene taler for sig seiv. Men sine filosofiske meditasjoner :
«I livets aften» og en høist eiendommelig liten bok: «Demo
stenes*. Den som har lest disse brennende sider, besatt av
en eneste visjon: den store athenske patriot som står på agora
og forbrenner i forgjeves anstrengelser for å vekke en tvi
lende, evig snakkende by, på å vise dem Filips hærer i syns
randen, ferdige til å besette landet og styrte Athen i avgrunnen
den avgrunn som hadde åpnet sig for Frankrikes føtter
Men hans tanke hevet sig og har alltid hevet sig
over krigen. Mer enn én gang har han på det punkt minnet
mig om Nansen hvis heder det er i fredstid å ha vist store
krigerske egenskaper. La oss forme det anderledes, for der
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
