Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg: Ibsen och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibsen och Sverige.
som Ibsens ger till resultat ett inflytande av den mest skif
tande och böljande och obeständiga och obestämda art. Det
ena verket har gjort en effekt, det andra verket en motsatt
effekt, det tredje verket har verkat på ett tredje sätt. Betrak
tar man en sådan sak som Ibseninflytandet i Sverige, så
kan man inte säga att det är någon speciell svensk strömning,
något speciellt svenskt litterärt program som framför de
andra har kunnat välja namnet Ibsen till lösenord och till
symbol på fanan. Det är tvärtom så att var man slår upp i
Ibsentidens svenska litteratur, så kan man mer eller mindre
tydligt finna namnet Ibsen tecknat med sympatisk skrift på
bladet. De mest olikartade läger ha åberopat sig på Ibsen,
de mest skilda diktare ha kunnat ta intryck av honom, och
liksom Peer Gynt var man att i en person vinna kärlek lika
mycket av Solveig, av Ingrid på Hægstad, av Dovrekungens
dotter och av Anitra, så var Ibsen diktare nog att kunna
vinna makt över partier som inbördes bekämpade varandra.
Det kommer sig alltså därav att Ibsen icke var en diktare,
utan många diktare. Liksom Peer Gynt inte var en männi
ska utan många människor, norsk bondpojke, internationell
äventyrare, affärsman, lärd, slavhandlare och välgörare, ex
portör av avgudabilder och uppmuntrare av missionen, så
var Ibsen, diktaren Ibsen, ibland moralist, ibland immoralist,
ibland fantasimänniska, ibland torr resonör, ibland skeptiker,
ibland programtrogen stridsman, ibland historisk författare
och ibland nutidsmänniska, och i alla dessa Peer-Gyntskt väx
lande gestalter var han mäktig nog att öva influens och få
lärjungar.
Den litterära situationen i Sverige under de årtionden
som i detta fall kunna komma i fråga, är ungefär parallell
med den som man finner i de övriga nordiska länderna och
för övrigt i så gott som hela Europa vid denna tid. Först
kom ett skede av naturalism, så ett skede av symbolism, så
en kort period av fin-de-siéclestämning, tvivelsmål, en smula
dekadens. Naturalismens årtionde är åttiotalet. Åttiotalet är
rationalistisk och realistiskt; dess två programord äro san
ning och verklighet. Symbolismens årtionde är nittiotalet,
och dess två programord äro inbillningskraft och hänförelse.
La fin du siécle icke av det kalendariska men av det and
liga seklet inföll mellan 1900 och 1910, och de egenskaper
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
