Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg: Ibsen och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle Holmberg.
som då sutto i högsätet vore skepticism och melankoli. Det
är den svenska litteraturhistorien i ytterst schematiserat och
ytterst förenklat sammandrag för tre decennier, och under
alla dessa tre decennier läste man Ibsen i Sverige. Men man
läste inte samma Ibsen och fattade inte Ibsen på samma sätt
och lät sig inte influeras på samma sätt, ty hur en influens
skall ske, det kommer inte bara an på den influerande utan
också och i ännu högre grad på den influerade. Man ser
vad man har förutsättningar att se, man tolkar som det pas
sar en, och man tar till sig vad man kan assimilera. Det
är därför inte nödvändigt att säga att Ibsen har fört in något
nytt i den svenska litteraturen, som honom förutan icke
skulle ha funnits där, men man kan säga att många av de
strömningar som kännetecknade dessa årtionden böjde sig
efter Ibsens ord och togo färg av dessa även om de skulle
ha haft existens dem förutan.
Först åttiotalet. Åttiotalets lösenord voro alltså kraven
på sanning och verklighet, och man frågar sig: vad tog det
svenska åttiotalet från Ibsen? Man kan svara: det tog kra
ven på sanning och verklighet, ett hänsynslöst sanningssä
gande som i En folkefiende, ett hänsynslöst avslöjande av
verkligheten som i Gengangere. Mer än något annat stycke
är det emellertid Brand som är åltiotalsgenerationens och
i mångt och mycket även sjuttiotalsgenerationens heliga Ibsen
bok. 1 Den var både bibel och psalmbok, ur den sjöngs
det, ur den lästes texten. Denna oförsonliga predikan om
hur det gäller att offra sig för kallet och inte gå på ackord
och inte ingå kompromiss, den slog med en väldig makt an
på den unga generation som under åttiotalet beredde sig alt
gå till strids mot samhällslögnen och plantera idealets fana i
verkligheten. Den ännu på många håll spridda smaken att
Brand är Ibsens förnämsta pjäs uppkom under åttiotalet.
Kanske är den artistiskt sett hans mest lyckade, och kanske
är den, mänskligt sett, hans mest osanna. I Peer Gynt hade
Ibsen själv i de ovan citerade orden fattat Brand som ett
stort försök att pröva den patetiska posen och känna hur
1 Den som har framlagt och utfört denna synpunkt är Fredrik Böök
i boken Sveriges moderna litteratur. Den är upptagen och vidare exemplifi
serad i Arne Lidéns avhandling Den norska strömningen i svensk litteratur
under 1800-talet I.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
