- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Enogfirtiende årgang. 1930 /
47

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg: Ibsen och Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ibsen och Sverige.
ordet för handling heter: hans drama. Det var väl i grund
och botten mera meditation än agitation i Et dukkehjem, men
man såg endast agitationen. Därför blev Et dukkehjem en
pjäs som gjorde intryck. Kvinnosaksrörelsen hade kommit
utan Ibsen, men hämtade nu paroll och symbol från Ibsen,
och i åttiotalets damlitteratur, närmast den som man inte
längre läser, spelade Et dukkehjem en överväldigande roll.
Det skrevs romaner och noveller och nya dramer med Et
dukkehjemsmotiv, det författades essayer och avhandlingar
om Ibsen och kvinnosaken, och Ibsen själv var så beundrad
att man säger att vid ett av hans besök i Stockholm ville
damerna som hade tagit honom i hand inte tvätta handen
på en vecka för att inte kraften och helgden från den store
mannen skulle förflyktigas. Vid ett bordstal i Stockholm
1887 förklarade Ibsen artigt att «av alla mina fädernesland
är Sverige det där jag har funnit mesta förståelsen.» Så be
rättar i sina memoarer den Ibsen-influerade svenska 80-
ialsförfattarinnan Anne-Charlotte Edgren-Leffler. Redan tidigt,
1869, hade Ibsen gjort besök i Stockholm och väckt för
våning där; man hade väntat sig att Brands författare skulle
ha varit en stor, sträng och svartklädd man och fick i
stället se en småväxt, sirlig, skeptisk och något timid natur.
Et dukkehjem förvärvade icke endast beundrare i Sve
rige, utan även en motståndare: Strindberg. Ibsen uppträdde
som damernas riddare; Strindberg var kvinnohatare, och
därmed hängde det så ihop att han på goda eller dåliga
grunder var rädd för kvinnorna och för att cachera sin
rädsla valde att förakta och hata dem. Eramför allt hatade
han naturligtvis de emanciperade och för emancipation strä
vande damerna som ville tillvälla sig ännu mera makt över
mannen än vad Strindberg ansåg att de redan ägde, och
dessa emancipationsdamer hade fått sin heliga urkund i Et
dukkehjem. Det var därför naturligt att Strindberg kom att
rikta sitt hat också mot denna pjäs. Strindberg hade i sin
ungdoms dramatik lärt mycket av Ibsen, och det finns tal
rika vittnesbörd om hur väl han hade läst och tillägnat sig
Ibsens historiska dramer. Osannolikt anses icke vara att
han i reformationsdramat Mäster Olof delvis har byggt på
impulser från Brand, i sagospelet Lyckopers resa eller att det
i någon mån är Peer Gynt som har fått ge kulören ål de
47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:37:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1930/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free