Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl David Marcus: Den nya tyska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya tyska litteraturen.
mayer, vars Der fröhliche Weinberg en lång tid beherskade
spelplanen i Berlin, medan man i flera katolskt inställda
städer ställde till protester mot det i hög grad uppsluppna
skådespelet om Eros’ och Bacchus’ härjningar. För oss nord
män är komedien ävenledes för grov och burdus ända till
smaklösheter, om vi ock medge att författaren förfogar över
ett ursprungligt, rhenländskt färgat gemyt. Högre når han i
sin Schinderhannes, på sätt och vis även ett historiskt skåde
spel, skildringen av en upprorsman en av de många i
germansk historia som med virtuositet bestjäl och lurar
folk, icke utan en viss vild storhet, och som upplever en ro
mantiskt skön kärlekssaga, ända tills han är mogen för gal
gen. Schinderhannes är en dramatisk ballad med det gri
pande folkliga inslag, som saknas i större delen av den nya
tyska dramproduktionen.
I dessa yttersta dagar har man förnummit denna brist
och på det övliga grundliga tyska sättet försökt att häva den
samma : i detta ögonblick har en ny dramatik blivit modärn
och vunnit ett stort bifall: tidsdramat eller som man ock kan
kalla det tidningsdramat. Det hänger samman med den nya
alltmer dominerande riktningen inom den tyska litteraturen att
till varje pris syssla med det aktuella livet, med det som sker
utanför våra dörrar och inom våra fyra väggar, på torg och
gator, på församlingar och i fängelser av olika slag, det
är svaret på den en gång mycket utbredda expressionismen,
vilken konstruerade fram diktvärlden ur djupet av hjärnans
visioner och inte brydde sig ett dugg om att korrigera den
med hjälp av verkligheten. Den författare, som på det mest
ivriga sätt propagerade tidningsdramat på scenen ända fram
till sensationsverkan, var Peter Lampel, som rent politiskt
från ultrahögern vänt sig till hart när till den yttersta vän
stern. Hans Giftgas iiber Berlin man lyssne till titeln!
blev förbjudet av censuren men spelades en längre tid för
stängda dörrar; hans Revolte im Erziehungsheim gick en hel
säsong på en av Berlins förnämsta scener och applåderades
häftigt av en publik som icke tycktes förstå, att Lampel i
grund och botten är fientlig mot allt hvad borgerlighet heter;
det var fråga om att uppvisa de olidliga förhållandena i den
föga lyckliga form av uppfostringsinstitut som heter Er
ziehungsheim och vars adepter kallas Fiirsorgezöglinge; gång
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
