Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl David Marcus: Den nya tyska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya tyska litteraturen.
Av alla har Etzsel den varmaste tron på rättens betydelse,
det är han som sälter hela handlingen i gång i djärv oppo
sition mot den förstenade fadern. Men ingen avgår med
oblandad seger, ingen har helt och hållet rätt!
Från denna den tyska romanens toppunkt glider man
över till ett nytt verk av en epiker, som på det mest hän
synslösa sätt experimenterar med romanens former och inne
hållsmöjligheter. Alfred Döblin, som till och med skrivit ett
epos på vers med indiskt motiv, som rört sig med både de kine
siska och historiska motiv men nu med all makt vill skildra
det nya, det brusande livet. Berlin Alexanderplatz. Die Ge
schichte vom Franz Biberkopf är den långa romanens långa
titel. Själva greppet är starkt och lyckligt: att skildra en
geografiskt fixerad trakt i jättestaden, den trakt där polishuset
igger som en isolerad fästning, omgiven av smala underliga
gator och kvarter, beryktade för brott, överfall, buskrogar av
prima slag; en revolutionshärd på lur att bryta ut i aktion.
Här uppträder den saftige, allt annat än ofarlige både sluge
och dumme Frans Biberkopf efter att ha suttit fyra år i fän
gelse, han försöker på alla möjliga vis att skaffa sig en ny
plattform att stå på, ända tills han på grund av en explosion
hamnar i en anstalt för sinnessjuka, där han blir tam och
borgerlig. Under sin vandring kring Alexanderplatz omges
han av krogvärdar, slinkor, sutenörer, representanter för de
mest otroliga gatuyrken. Allt detta är gott och väl, det finns
en rad scener skildrade med visionär styrka och själva hjälte
typen har sin egen storhet och sociala betydelse. Men olyc
kan är, att Döblin troligen påverkad av Joice har skapat en
stil, som fördärvar njutningen och gör studiet av hans roman
till en prövning. Han blandar nämligen allt möjligt. Alla
hugskott och funderingar, som oavlåtligt produceras i Franz
Biberkopfs och Alfred Döblins hjärna, det jongleras med före
ställningar och impressioner på ett makalöst sätt, författaren
skjuter ständigt och jämt in sig själv och skymmer undan
sin egen hjälte, och han nöjer sig inte med dessa otaliga fun
deringar, utan bygger upp miliön på så vis att han nämner
alla spårvagnars nummer, talar om allt som står på annons
pelarna och ligger i butiksfönstren, refererar tidningarnas inne
håll, allt för att ge en livligare bild av atmosfären än en Zola
någonsin drömt om när han på sitt mer naivt metodiska vis
8 Samtiden. 1930.
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
