Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Klackenberg: Fröding och kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Sagoförläljerskan»
Hon får tydligare drag i «Fylgia».
och skulden för skökvordna mör.»
Fröding och kvinnan.
i Frödings dikter? Vi finna gestalten i «Jag ville, jag vore i
Indialand». Kvinnan där är ingen verklig kvinna: hon är
en flicka, som berättar sagor:
«En flicka med hy som mahognyträ
och silke om höfter och bröst
satt lutad i skuggan av palmernas lä,
jag lade mitt huvud mot finvuxet knä
och lyddes till viskerskans röst.»
Hela scenen har något av den stämning, som är förbun
den med modern eller systern, som i skymningen förtäljer
sagor för den lille. Vi återfinna samma barndomsscen i
«Och gott var att luta
sitt huvud mot silket
och njuta var beta
I sin bok «Frödings mystik» hävdar Holmberg, att Fylgia
enbart bygger på Rydbergs forskningar i germansk mytologi.
Detta är givetvis alldeles oriktigt. Man har icke rätt att så
helt bortse från de personliga upplevelser, som kunna be
tinga en dikt. Det är mycket möjligt, att Fröding hos Ryd
berg fick den yttre formen till diktgestalten. I denna lade
han sedan (omedvetet) in sina innersta upplevelser.
«Fylgia» är symbol av Frödings längtan och ömhet.
Den var alltför spröd för att finna fäste i livet. I en ung
orörd flickgestalt har han samlat all denna eteriska finhet.
Hon måste vara intakt ty hon är ett barndomsideal med
dess drag av barnslig oskuld, och diktaren riktar en före
bråelse mot sig själv för att han vågar låta sinnliga tankar
förenas med henne. Man lägger märke till, hur Fröding här
betraktar sinnligheten som något lågt; redan detta uttrycker
inre splittring och besvikelse. Jämför:
«Ty nu bar jag bördor att bära
av hustrurs besudlade ära
är satt som på gästabudsbord.»
vid neket, på vilket
det bästa de veta
av sagornas bröd i vart ord,
som sparvarna njuta,
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
