Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Klackenberg: Fröding och kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Fylgia, Fylgia, fly mig ej,
du väsen i dräkt av livets skiraste silverskir
Torsten Klackenberg.
Dessa ord klargöra också, hur bunden och hämmad
skalden var. Det är striden mellan sinnlighet och ömhet, som
blir oss tydlig:
när jag drags av det låga mot dyn,
du skygga, förnäma, sky mig ej,
när med lumpna tankar jag skymmer din rena gestalt,,
som svävar i skönhet och stjärnglans
som den fjärran, fjärran skjTn,
du efterträdda, du oåtkomliga,
du flicka av skönhetslängtan,
med lyckliga drag och kärlekens skäraste törnrosskimmer i hyn.»
Hon tycks honom nära, men i samma ögonblick ogrip
bar, ty det förflutna kan aldrig erhålla nuets gripbarbet.
Hon är «den höga, rena kvinnan», som modern eller systern
var för skalden som barn. Men som fantasibild har hon
ingen motsvarighet i verkligheten. Hon blir en drömgestalt,
som blott ger chimär tillfredsställelse:
En mera direkt hyllning åt moderns minne har Fröding
gett i «Dolores di Colibrados». Han hade säkert en viss lik
het med henne: hon hade drag av främlingskap i tillvaron
som han själv. I hennes bild förtätas något av hans eget
jag. Verkligheten var också henne pinsam, mycket av sin
egen drömmarnatur hade han i arv från henne:
«Hon var oss en främling, som främling betraktad,
hon gick ibland främmande, glömd och föraktad.»
I «Säv, säv, susa» finns något av samma motiv: liljan
är en vanlig symbol för den unga intakta kvinnan, en bild
av Frödings egen känsla för modern och systern. För den
jordiska kärleken är enbart den känslan för skör, därför
måste den unga flickan gå under. Ty gestalten saknade det
är min tröst i nattens syn:»
«Du min skönhetslängtan,
som mot dagens sorger
men så fjärran dock
och drömmar av ljus för min syn,
så nära mig,
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
