Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Större uppsatser - Några nutidens företeelser inom modersmålet. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särdeles i utländningens ögon löjliga uti den af ifrågavarande brist
ännu mera närda titel- och rangsjukan, dels ock för att på en
gång rikta och förenkla samt dymedelst försköna modersmålet.
Man finner alltså äfven häri en bekräftelse på hvad vi ofvan sagt
rörande sambandet mellan utvecklingen af folkets och af språkets
inre lif, — huruledes en vexelverkan dem emellan ständigt eger
rum, och huru det senares yttringar, äfven i det speciella, kunna
mäktigt inverka på det förras väsen. Denna tilltalsfråga synes
sannolikt för de flesta, om ock vigtig och önsklig, dock såsom
liggande något utanpå och ej egentligen tillhörande språkets stora
utvecklingsgång; men vi hafva sökt visa, att den är af en mera
ingripande natur.
Hvad nu valet mellan de begge föreslagna tilltals-orden, Ni
och De, beträffar, förklara vi oss bestämdt för det förra, och det
åter af skäl, som äro att söka der, hvarifrån, efter hvad vi sökt
visa, allt språkets framåtskridande bör utgå, — i dess egen
utveckling. ”Ni” förefinnes redan i språket såsom pronomen för 2:dra
personen, hvilken ju är den egentliga grammatikaliska
tilltalspersonen. Då man talar till en person, vore naturligtvis personliga
pronomen för 2:dra personen singularis, du, det rättast använda
ordet; men då nu detta genom språkbruket fått uteslutande dels
en högre användning, i religiös och poetisk utgjutelse, dels en
lägre och förtroligare i det dagliga umgänget, — så har man helt
och hållet saknat ett deremellan liggande ord för höflighetstilltalet.
Och då man söker ett härtill lämpligt ord, hvarföre då falla med
sitt val på ett, som nödvändigt måste i språket frambringa logiska
och grammatikaliska absurditeter, såsom fallet är med ”De” (3:dje
pers. plural), genom hvars begagnande man skulle vid tilltalet af
en person i sjejfva verket tala om flera[1]. Likasom språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
