- Project Runeberg -  Samtiden. Skildringar från verldsteatern / 1859 /
6

(1858-1859) With: Martin Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Större uppsatser - Några nutidens företeelser inom modersmålet. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bestämt platsen, så i tal- som skriftspråket, för pronominet Du,
så talar äfven språkbruket — tills vidare dock nästan uteslutande
i skriftspråket allenast — för användandet af Ni såsom tilltals-ord
i de fall, der Du icke begagnas. Det besynnerliga har, som
bekant, visat sig, att, medan i alla öfversatta romaner och
teaterstycken tilltals-ordet Ni användes utan ringaste olägenhet och utan
att på minsta sätt stöta, sky våra originalförfattare denna reform
nästan som ett ondt och hafva otvifvelaktigt sålunda mäktigt
motarbetat den. I en från tyskan eller franskan öfversatt roman
eller teaterpjes begagnas ”Ni” ständigt som tilltal, äfven från
betjenten till ministern, hvarigenom uppenbarligen stilen och dialogen
vinna i lätthet och afrundning; men i en ursprungligen svensk bok
eller i ett inhemskt skådespel måste oftast den höge
embetsmannen kalla sina underordnade för ”Herrn”, ”Assessorn”,
”Vaktmästaren” o. s. v. (Det enda försök, som gjorts att i vår litteratur
införa De som tilltals-ord, nemligen i svenska öfversättningen af
danska novellen ”To Tidsaldre”, har under de elfva sedan dess
förflutna åren icke vunnit någon efterföljd.) Språkbruket, uppkommet
under och genom folk- och språkandans fortgående utveckling, blir
dock först bestyrkt och adladt, sedan det vunnit full borgarrätt
inom litteraturen genom att deri införas af de som mönster gällande
författarne; men att ej heller detta alldeles saknar exempel i
afseende på Ni-tilltalet, visar sig deraf, att Svenska Akademien i
sin, för mer än tjugo år tillbaka utgifna Språklära icke allenast
som personligt pronomen för andra person sing. uppger både ”Du”
och ”Ni”, utan äfven styrkt detta senare ords användande i denna
betydelse med citat ur äldre författare. Här träffa vi åter på en
vexelverkan, mellan språklära och språkbruk, dock så, att
grammatikan får, visserligen reglera, men icke uppfinna språkbruk.

Hvad vi påyrka, är alltså, att det högre skriftspråket samt
talspråket skola tillegna sig ett ord eller rättare en dess
användning, som i en större del af litteraturen redan blifvit antaget. I
en följande afdelning af denna uppsats hafva vi att behandla ett
förslag att med skriftspråket assimilera talspråkets bruk; d. ä. en
förening från motsatt håll, då i form, nu i afseende på ett begrepp.
Säkert är, att ett språk alltid vinner på att bli ett helt; och det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:52:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidens/1859/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free