Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Den stora folkvandringens början räknas från 375, då de asiatiska
hunnerna anföllo goterna, östgoterna blevo ett hunniskt lydfolk, men Västgoterna
sökte skydd inom romerska rikets gränser, besegrade kejsar Valens vid
Adria-nopel 378 och slogo sig ned på norra Balkanhalvön och i Ungern. Efter
romerska rikets delning bröto de upp år 401 under Alarik och anföllo Västrom.
Detta rikes germanske anförare, Stiliko, måste för att skydda Italien draga
trupper från rikets avlägsna gränser. Då trängde germanerna fram över
Rhen-gränsen; vandalerna drogo genom Gallien till Spanien, frankerna utbredde sig i
nordöstra Gallien, burgunderna i sydost; alemannerna bosatte sig i nuv. Elsass. —
Emellertid inträngde Alarik ånyo i Italien och erövrade Rom 410. Han dog
samma år, och Västgoterna drogo då till Gallien och Spanien för att där
upprätthålla Roms makt. Vandalerna måste lämna Spanien och bildade ett
rike i norra Afrika. 419 grundade Västgoterna ett eget rike i södra Gallien,
vilket efter hand utvidgades till Spanien.
Sedan hunnerna vid 300-talets slut kuvat östgoterna, hade de underlagt
sig även andra germanstammar. 451 bröto de under Attila in i Gallien men
besegrades av romarna och med dem förbundna germaner vid Katalauniska
fälten s. å. Hunnernas makt är därmed slut. — Vid denna tid förlorade
romarna fullständigt Brittanien. Då Stiliko dragit trupper därifrån, måste
britterna inkalla germaner till hjälp mot de hedniska kelterna. Detta gjorde
att folkvandringens våg vände sig också mot Brittanien. Angier och sachsare,
som bodde vid Nordsjökusten, foro Över i skaror omkr. 450 och togo småningom
större delen av landet i besittning.
Av det västromerska väldet återstod nu Italien ävensom Gallien mellan
Somme och Loire. Endast med tillhjälp av germanska legotrupper förmådde
kejsaren bevara skenet av makt. År 455 intogo vandalerna Rom under ett
härjningståg och skövlade staden i grund. Den siste kejsaren, Romulus Augustus,
störtades slutligen 476 av de germanska truppernas anförare, Odovakar, som
blev Italiens herre. 10 år senare erövrade frankerna den sista romerska
besittningen i Gallien.
Under det att Västrom dukade under för folkvandringarna, hade det
östromerska väldet förblivit orubbat. När hunnernas makt upphörde, hotades
det dock allvarligt av östgoterna, som drogo in på Östroms område. Kejsar
Zeno lär då ha sökt fästa östgoternas uppmärksamhet på det rika Italien, och
488 bröto de under sin konung, Teoderik, upp mot detta land. Odovakar
störtades 493, och Teoderik grundade ett starkt östgotiskt välde i Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
