Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Penningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oändligt värde på detta lilla "herr" och sjelfva den klingande
titeln kontorist, funnos hörande till hushållet en
bokhållare, som fick äta vid bordet, och två bodpojkar, som åto
i bodkammaren tillsammans med boddrängen, en äldre
bred och rödnäst karl, som var nykter hela veckan
och arbetade som en träl och blott om söndagarne
för nöjes skull tog sig en liten perial och piskade upp
hustrun, som bodde i en koja ute vid repslagarebanan.
Det var något mumifierande i hela herr Simons
hus, ty ingen kunde minnas hvarken då herr Simon
var yngre eller jungfru Rebecka eller herr kontoristen
Glysisvall voro sig olika. Sjelfva bodpojkarne, som
ändå alltid voro ungdom och således utbyttes,
tycktes ändå alltid gjutna i samma form, med hvitt hår,
fräknar öfver näsan och svullna, röda och spruckna
händer.
Herr Glysisvall hade sina vissa timmar. När det
gamla, i sig sjelf mycket goda, men dystra uret på
kontoret slog half nio, sköt alltid herr Simon sin skärm
upp i pannan och justerade sitt ur – en half timma
derefter öppnades dörren och en lång mager figur
inträdde, hängde hatten på en spik, tog af galoscherna
(ty denne man nyttjade alltid galoscher), vände sig
sedan högtidligen och sade: "önskar rolig god morgon."
"Tack, herr Glysisvall!"
Dermed var samtalet slut. Herr Glysisvall satte
sig på sin sida om pulpeten och ej ett ord sades, om
ej herr Simon ville veta något ur kladden eller ur
någon hufvudbok från förflutna åren.
Sådant var herr Simon Sellners lif i korthet tecknadt
– och sådant hade det varit i nära trettio år med
undantag af en vinter, då herr Simon fått en svår
torrhosta och således hvarje dag reqvirerade en bit
lakrits ur boden.
Utanför staden, omkring en fjerdingsväg på andra
sidan kyrkogården, ligger det ett kärr, en temligen
djup pöl mellan backarne. Man berättar att i forna
dagar, när danskarne då och då gjorde besök i
Sverige och härjade och brände, hade alla stadens
rikedomar i guld och juveler blifvit nedsänkta i detta kärr;
ty staden var den tiden stor och mäktig; men efter
ofreden hade den aldrig mera repat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
