- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
14

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Penningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ut, det förstås af sig sjelf – och huggit eld på ljuset.
Ändtligen – det gick fort, ty ser patron, jag var
riktigt nyfiken att få se en menniska dö; det nöjet, hä
hä, har jag inte sett sedan min saliga snåla morbror
afled – hä, det var ganska intressant.’

"Fy, herr Glysisvall", afbröt honom herr Simon,
liksom en plötslig feberrysning skakat hans lemmar.

"Hä hä, gjorde ingenting, patron, rörde mig ej
mer än en sten, ty det gladde mig att se att hin onde
ändå skulle få den gamla skälmen, som bedrog mig
på mitt arf. Har jag varit fattig i tiden för den sakens
skull, så vet jag att han –"

"Tig, herre! tig och tala till punkt!" ropade herr
Simon, alldeles ovanligt upprörd.

"Som sagdt är, just för att se något dylikt igen,
gick jag med flickan. Patron må tro att det var
ruskigt i natt, ett riktigt hundväder, och det bar af
genom snö och storm, ut ur staden, hvad tycks, och
ända bort till Hadelund, der dödgräfvaren bor, ty
kyrkogården ligger ej långt borta. Patron må tro att det
ser ut på kyrkogården; de höga monumenterna och
stenarne voro öfvertäckta med snö, träden gnisslade i
stormen och vinden susade hvinande öfver grafkullarne,
så att de torra blomsterstånden, som stå der sedan i
somras, böjde sig liksom i dödsvånda – hä hä, det
var rätt skönt att se i dunklet; det såg så spökaktigt
och trefligt ut – hä hä –"

"Ni är ryslig!" yttrade Simon mellan tänderna.

"När jag kom fram, så kröp jag in i
dödgräfvarens stuga – hä hä; der låg en menniska i sängen,
blek, med förvridna anletsdrag och kämpade med
döden – hä, det var något att se på – hon sjöng på
sista versen – hä. – Vid sängfoten låg ett litet
rödblommigt barn och sof på golfvet – ett riktigt vackert
barn – hä."

"Nå, sade jag, jag är icke läkare, hvad vill ni
mig? Den döende, som måtte varit rätt snygg, då hon
var frisk, men nu var blek som vax och uttärd som
ett spöke, vände sitt bristande öga till mig och sade:
’är det Glysisvall?’"

"Ja, herr kontoristen Glysisvall, som har äran
vara hufvudbokhållare på herr Simon Sellners et

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free