- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
21

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaide

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller dina moraler. Dessutom vill jag fråga, om ej en
sådan der tål ett nålsting; med tiden så kan han
behöfva att tåla mera... Och sedan rusade han på
dig?"

"Ja, mamma."

"Ja", tillade Axel, "han var så arg, att han skar
tänderna och sprang på Gösta, slog omkull honom
och slog honom på kindbenet, så att Gösta skrek. Då
sprang han, för si jag kom och han blef rädd."

"Åh, han blef inte rädd för dig", yttrade Gösta
med en föraktfull blick på sin lille bror.

"Jo, vi voro två mot en, och jag skulle kastat
sten på honom, för det är stora bandhund rädd, och
inte är Olssons pojke värre än bandhunden – är han
värre, mamma?"

"Ja, barn, menniskorna äro värre än de vildaste
djur, det finnes intet djur, åtminstone gör den trogne
hunden det aldrig, som öfverfaller små barn; Gud har
så inrättat, att den försvarslösa oskulden just genom
sin försvarslöshet beskyddar sig. – Stackars Gösta",
återtog hon efter några minuters begrundande och tog
den tunga pojken upp i sitt knä, så att de smutsiga
pjexorna fläckade hennes skiftande sidenklädning,
"stackars min Göstal – Hör på, Dora, säg till
husmamsellen att hon bakar pannkaka åt Gösta med sylt till
– du vill ju hä sylt, min gosse – hvilket helst?"

"Jo, mullbär."

"Säg till om mullbärssylt. – Stackars rnin gosse!"

Under detta ömma tal hade krigsrådet gått fram
och åter på golfvet, utan att säga ett ord. Han ville
ej hä flere rättelser i sina barns närvaro, men kände
sin hustrus lynne alltför väl att vilja genom att störa
henne framkalla en storm, som han sedan ej kunde
besvärja utan genom de mest förnedrande eftergifter,
hvilka ännu mer skulle skada hans anseende som far.

"Men", tänkte han, "detta skall excellensen hjelpa;
hon hör på hvad han råder; ty en excellens förstår i
hennes ögon allt bättre än andra. Han skall tillråda
att sätta gossarne i pension, och sedan skola de, med
Guds hjelp, få tukt och Herrans förmaning."

Gösta tycktes mycket trankil, fastän han i sitt
sinne uttänkte hundra hämndplaner mot Olssons gosse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free