Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vet mamma, han kallar mamma för kråkmor och oss
för kråkungarne och vår gård för kråkboet."
"Det passar en påfågelunge", yttrade majorskan
förargad; "men jag kan hä lust att berätta ungherrn
att jag sett hans mormor, den saliga friherrinnan, och
mins henne sedan hon ej hade en tråd på sin kropp;
jag skall glädja junkern med den underrättelsen, att
om han pöser aldrig så mycket, så är folk folk, och
pack pack. Ja, det skall jag."
"Det skola vi bedja pappa", sade fröken Rachel,
som hittills suttit tyst, "det skola vi bedja pappa, att
nar vi härnäst resa dit, skall han ta på sig stora
kar-niolringen med pappas och mammas vapen uti. Det
är ändå något, som de aldrig komma till, hur högt
de flyga."
"Nej Gudskelof", tillade majorskan, "de kunna
aldrig blifva några von Wolfenbüttlar och ännu mindre
en Tümpelsköld."
I detta ögonblick inträdde majoren, en gammal
hederlig landtjunkare, klädd i sin, som han kallade det,
lifmundering, nämligen en temligen lång och ovig
bigege af någon sorts hemväfdt, gröngrått tyg, som på
ärmar och krage fällt betydligt, till ett bevis att
färgen ej varit riktigt äkta. Hans hela habit "såg påver
ut", som majorskan uttryckte sig om prostinnans gamla
svarta sidenhatt, och hela figuren fulländades af ett
par stora, för tillfället neddammade stöflar.
"Vill pappa sitta?" frågade flickorna.
"Ja, tack!" blef svaret, "jag är rätt trött."
I detsamma blåste han ur sin pipa.
"Min herre och skapare! hvad tänker du på, Wolfenbüttel,
du blåser ju aska i bönorna."
"Ha – hvad sa’? Åh nej, det var blott en smula,
det ta flickorna bort. – Se så i Guds namn, nu är
man hemma igen; har gått långt i dag, må ni tro.
Först till Brännkärr, så till Vråängen – käringen är
illa sjuk och dör väl en af dagarne – och så genom
skogen till Hökmossen – det är en slarfver den Per
i Hökmossen – och så gick jag stora vägen hem.
Det är sina goda tre fjerdingsväg bröder emellan."
"Ja, vi få middag strax."
"Ja, det var just meningen med hela litanian, mor."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
