- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
26

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaide

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Du skall inte säga mor, så att någon hör det,
Wolfenbüttel", sade majorskan. "Vet du hvad de der
uppe hos Herrmans kalla mig?"

"Nå, förbanna mig är icke det sant. När jag kom..."

"De kalla mig mor kråka och barnen kråkungarne."

"Ha ha ha ha, det var förbanna mig ej så dumt."

"Åh, inte qvickt heller; det är underligt att du
kan skratta åt sådana oanständighet er."

"Hå ja, det gör väl oss icke sämre; jag är ändå
major Wolfenbüttel och du är ändå född Tümpelsköld."

"Deri har pappa rätt, de kunna ej med allt sitt
högmod beröfva oss vårt sanna värde."

"Men det var då f-n att jag inte får tala ut –
ta hit en smula eld, Rachel – se så, tack! nej det
tog inte, tag hit ett kol – tack! nu tar det. – Jo se",
återtog majoren och drog en stor rök, "på vägen
råkade jag betjenten, som helsade från sitt herrskap och
bjöd oss på stor middag om söndag. Jag frågade då,
hvad som stod på, och då talade han om, att excellensen
von Lindau skulle komma; han är gudbevars
fadder åt frun – hm, och vi äro bjudna på excellensen."

"Allihop?" frågade flickorna.

"Ja, hela subberten, jag och mor."

"Kan du inte låta bli det der mor?"

"Nå, så mutter då och fröknarna och unga herrn,
om han är hemma; det är en fullständig bjudning, och
således måste jag ha frack – kära Enochina, du som
är en förståndig flicka, kan väl ta bort smutsranden
på kragen."

"Men, Herre Gud, den är ju alldeles urmodig, med
små korta spetsiga skört", anmärkte Enochina.

"Ja, det kan f-n inte hjelpa, och inte säljer jag en
oxe för att köpa en ny frack; den är god nog."

"Vet pappa, vi hä något att bedja pappa om",
sade fröken Rachel.

"Hvad då? bara inte pengar."

"Nej, söta pappa, men vill inte pappa ta på sig
stora karniolringen med vapnen uti?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free