Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Majorskan ansåg sig hafva krossat fru Herrman
och blickade stolt omkring sig och nickade på
hufvudet, så att ett par ofantligt långa, något gulnade
strutsfjädrar gungade som kornax för en storm.
Fru Herrman var genast tillbaka. "Jag ville blott
visa min salig mors vapen, friherrarne von Bileams
vapen. Ser min goda majorska så oändligt fint, fem
hjelmar och inuti den der engeln och åsnan med
ett rätt uppstående svärd emellan sig – och den der
tisteln, är han iote vacker? Man kan riktigt se hvar
tagg."
"Jaha, oändligt vackert."
"Ack, mamma, låt mig se mammas vapen", ropade
Gösta. "Mormor hon var baronessa och inte bara
skrapadel, mamma; var hon inte baronessa?"
"Jo, min gosse."
"Min lilla vän", sade majorskan med en darrning
på läpparna, "bör inte göra så stor skilnad mellan sin
mormor och skrap-adeln – hm, jag ber om förlåtelse."
"Ack, förlåt! min bästa vän. – Jag vet alldeles
icke hvar ni barn lärt er sådant; fy skäms att gå och
höra på drängarne och lära sig odygd!"
"Men det sa’ mamma i går", intygade lilla Axel,
som alltid var framme för att hjelpa sin bror då någon
hjelp behöfdes, särdeles i vittnesmål.
"Bevars, hvad säger du, Axel? Gå er väg, gossar!"
"Åh ja, det gör ingenting, lilla goda fru Herrman;
vi sätta ej värde på vårt adelskap, men naturligtvis –"
"Ja, naturligtvis –"
"Naturligtvis så bör ej ett barn komma med ord,
som kunde göra honom ledsamt med tiden. Ett
sådant ord kunde skaffa honom en duell, det kunde
förorsaka hans förtidiga död, om han, när han blir stor,
kommer i adliga sällskaper. Jag hade likväl den äran
att känna fru Herrmans fru mamma, när hon var ..."
"Ja, hon började med fattigdom, men Gud hjelpte
henne till förmögenhet."
"Ja, hon var hus – hus – hur skall jag säga?
– husfröken hos min salig onkel – jag såg henne
då jag var barn."
Majorskan tog upp sin näsduk och torkade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
