Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märkvärdighet) folkets –- en folkets man; – sköna pastejer,
jag undrar rned hvad för fyllning."
"Troligen fiskfärs", hviskade majorskan Wolfenbüttel.
"Jaså, ganska delikat, ganska delikat. – Emellertid,
som jag sade, kommer man ofta i förhållanden, i
en mängd invecklade förhållanden, i en ställning –
med ett ord, äfven en folkets man måste ibland med
Tessin säga: våra band binda oss."
Patron tycktes ha föresatt sig att spela en roll
med excellensen och täfla rned denne att tillrycka sig
sällskapets uppmärksamhet. Han hade likväl en ganska
kännbar svårighet att bekämpa, nämligen den att kunna
meddela sig åt sina manliga grannar, emedan han fått
sin plats mellan majorskan Wolfenbüttel och
prostinnan Pihl.
Då vi ej infört henne förut på scenen, torde vi
böra med några drag teckna henne. Det var en qvinna
nära femtio år, med ett uttryck af mildt svårmod
öfver de ännu sköna dragen. Hon var ej mera ung,
redan hade åldern gjort en och annan fåra i det hulda
anletet, men ögonen voro ännu talande, och så länge
ögonen kunna tala är allt godt. Prostinnan yttrade
ej många ord, och majorskan, som jäste af harm öfver
att fru Herrman vågat visa en dyrbar ring med vapen,
som tillhört hennes mor – att hon kallat henne för
"salig" hade mer än annat stött den goda majorskan
– med ett ord, hon hade nog af sina egna tankar,
och derför hade patronen i början af måltiden god ro
att oförmärkt låta veta, att bland alla stora män på
denna jorden patron på Trollinge visserligen ej var
den minste.
"På min graf", plägade han säga, "bör man rista
följande vackra vers, som den poetiske borgmästaren
Tuting, eljes bekant under namnet "skalden Tuting",
låtit sätta på den sten, under hvilken mantalskommissarien
Klaudell hvilar:
"Moderligt den trötte grafven gömmer,
Hur han handlat efterverlden dömmer."
Det blir efterverlden, som skall döma mig, jag
föraktar hvad samtiden säger; hur jag handlat mot mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
