Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad lille August, som dog för tio år sedan så der
gammal, var snäll och lydig!"
En som mera än majorskan observerade andras
känslor i afsigt att skona dem, skulle ha märkt, att
detta ämne ökade uttrycket af smärta i prostinnans
ansigte.
"Jaså, således en ersättning, ha ha ha, en liten
flicka i stället för en gosse."
"Ersättning! nej visst icke", hviskade prostinnan.
"Hvarför icke, min goda prostinna? Barn som
barn, de äro alla slagna i en form; jag har der hemma
en hel svärm plattnosiga små patroner, srnå
medborgare och små medborgarinnor, ha ha ha – och icke
skulle jag sörja, om Gud ville hellre ha dem än jag,
ha ha ha."
"Således är barnet dotter till – till en vän?" frågade
majorskan högst nyfiken.
"Nej, vi känna ej hennes föräldrar."
"Hå, det var besynnerligt! – Man kan aldrig tro
hvad folket säger, eljes så hade Enochina, eller
kanske det var Rachel –"
"Nej, det var jag, söta mamma", svarade Enochina
snedt öfver bordet.
"Jaså, jo nu mins jag, Enochina hade hört att
barnet tillhörde en tiggarmadam, som dött i herrskapets
drängstuga; men det kan aldrig vara möjligt, ty
der är, alltsedan lilla Augusts lilla kista bars derifrån,
intet lik buret genom prestgårdsgrind."
"Nej, så är det ej heller, och jag känner ej
förhållandet, som är min mans hemlighet – jag har ej
velat utforska den."
"Åh h§. bevars, har prosten hemligheter för sin
fru, det skulle Wolfenbüttel försöka – således ett
riktigt litet äfventyr, ett hittebarn, ett – jag må säga,
jag är verkligen en smula nyfiken; jag skall fråga
prosten – ja, det gör jag."
"Då blir majorskan ej mera upplyst än förut, ty
han vet troligen icke mycket sjelf, och det han vet,
säger han icke; men vi ha upptagit barnet", tillade
prostinnan och betraktade majorskan med allvar i
blicken, "vi ha upptagit barnet som vårt – det skall
dela fröjd och nöd med oss, det skall vara vårt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
